”Stängt – p g a överbeläggning”

Jag ögnar mig igenom artikel efter artikel. Alla handlar de om samma sak. Den akuta bristen på vårdplatser på samtliga sjukhus i hela vårt avlånga land. Personalen går på knäna, jobbar över, sliter och släpar, men situationen förändras inte. För så fort en patient skrivs ut, ja då finns en till i kö. Som vill ha hjälp. Risken är dessutom högre nu, i denna ljuva sommartid, att patienten är en sådan som personalen inte alls är van vid. Att det är en s.k. ”satellitpatient”. Med andra ord, en patient som egentligen skall vårdas på en annan avdelning, men läggs in där det finns plats. Och det förstår väl alla, utom möjligen då våra beslutsfattande politiker, att vården blir sämre för dessa patienter. Bredvid det solklara faktum att personalen får arbeta med en patient de inte alls är vana vid.

Det här är intet nytt. Det sparas varje år på alla sjukhus. Vårdplatser stängs ned, faktum till trots att vården är en av få arbetsplatser där arbetssituationen är konstant över året. Vi har inga toppar och dalar. Vi har olika inflöden, beroende på årstid, men patientinflödet är på det stora hela det samma. Och man behöver inte vara matematiker för att inse att färre vårdplatser, på färre personal, på samma mängd patienter som innan, är en olösbar ekvation. Detta oavsett ”effektiviseringar” och ”teamutbildningar”.

Om gemene man i Sverige insåg att flertalet sjukhus i vårt land dagligen skickar hem patienter, som för kanske fem år sedan hade varit solklara inläggningsfall, hur skulle de då reagera? Den bistra sanningen är faktiskt så, att våra sjukhus är proppfulla. Det finns inte ens sådana där beryktade ”sova-i-sköljen”-platser. Hade vi varit en affär hade vi satt upp en skylt i entrén. ”Stängt – p g a överbeläggning”. Nu fungerar vi som tur var inte så.

Men så fullt är det.

Detta skapar dessutom, bredvid stort obehag och ibland hälsofara för våra patienter, stora slitningar inom organisationen. Alla avdelningar ser, förståligt nog, till sina egna intressen. Man vill inte ha fler patienter, fler överbeläggningar. För man vill bara överleva det här passet, för att orka med nästa. Och nästa. Fram tills dess att semestern är slut, och fler platser öppnas upp. Produkten blir en svårarbetat, trögflytande arbetsplats, där ingen kan eller orkar bjuda till. För bjuder man till ett uns mer, då kanske man själv dundrar rakt in i utbrändheten. Som så många andra av sina kollegor.

Hur f-n(!) har det blivit såhär? Hur kan det vara ok att vi, och alla dem vi ska vårda, dagligen tar käftsmäll efter käftsmäll, bara för att beslutsfattarna vägrar skjuta till mer pengar? Jag undrar stilla, ”om det var deras mormor, fru, man eller barn som råkade illa ut, skulle de agera då?”

Vad krävs egentligen för att någon ska agera? Är inte värdighetens gräns redan nådd, trampad och spottad på? Passerad för flera år sedan? Självklart är den det. Men inget händer, annat än att personal arbetar sig till utmaningens yttersta gräns, och patienter dör.

Du, politiker, hur länge till ska det här få pågå?

untitled

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Har du ätit jordgubbar?!

Den svenska sommaren! Så mytomspunnen , så glimrande magisk! Full av piggelin, folköl och Tommy Nilsson låtar, som nu visserligen mer kan associeras med byggvaruhus än med romantiska Prippsblå-kvällar. Men ändå! Det är trots allt tiden då vi svenskar, om så bara för några månader, kryper ur onepiecen och lever ut på riktigt. Skakar av oss nio månader av konstant snålblåst och skrapa-is-från-biljävels-rutan, för att insupa allt vad Evert Taube så vackert knåpade ihop mellan sina rödvinsfyllor.

Det märks tydligt när det är dags för sommaren, så där på riktigt. Särskilt för mig som arbetar med människor, och där samtalet är en naturlig del av mötet med patienten.

”Har du ätit några jordgubbar ännu?!”
Frågan kommer som ett pistolskott, från ung som gammal. Knappt hinner man svara, innan frågeställaren själv kvickt besvarat sin egna fråga.
”Det har jag! De var riktigt saftiga och fina!”
Det där sista brukar liksom sägas lite i triumf. Lite som att ”jag har minsann fått jackpotten,  men det har inte du!  Haha!”
Försöker man sig på att svara att,” jo jag har ätit jordgubbar”, brukar repliken komma fortare än en piskssnärt.
”DE VAR INGET GODA VA?! LITE TORRA?! DET ÄR SÅ SVÅRT ATT HITTA BRA GUBBAR NU FÖR TIDEN!”

Samtidigt som utropet ovan väller ut ur munnen på personen mitt emot mig brukar huvudet läggas lite på sned. Lite som i en tyst bedjan.
Som för att säga ”låt mig åtminstone få ha ätit de godaste jordgubbarna! Ge mig det lilla! Jag blev fan vald sist på gympan jämt, genom alla skolår, men jordgubbar är jag en jävel på! Släpp av mig i djupaste, inre Mongoliet, men på tio minuter kan jag hitta de godaste jordgubbar du ätit!”

”Ja, de var lite torra. Smakade inte så mycket.”
JordgubbsMessias skiner upp. Nickar som en hårdrockare på festival.
”PRECIS! Precis! Det är så svårt att hitta bra gubbar nu för tiden!”

Att dagstidningarna dessutom kan ha löpsedelar (!) med rikstäckande nyheter om just jordgubbar förstäker ju bara tesen om att sommaren inte bara är lek, sol och bad. Det är minsann på blodigt allvar också. Har bra jordgubbar blivit en statussymbol? Nåväl. Någonstans i vårt avlånga land finns de där saftiga, djupröda gubbarna, som är så åtråvärda. Dom som är så få förunnade.
Men lämna det letande till proffsen. Vi normala dödliga får nöja oss med vanliga,  torra gubbar.

image

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Vem bestämmer var du hittar din träningsglädje?

Snubblade över den här texten här om dagen. Blev lite bestört. Har alltid gillat Jycken,  och uppskattat det han gör för svensk MMA.
Men vad vill han egentligen få ut av att dissa hela den s.k ”fitnessvärlden”?

Oavsett vad man tränar, eller hur ”hårt” och frekvent man gör det, så besitter ingen rätten att döma ut någon annans träning. Ingen är bättre eller sämre än någon annan. Du vet inget om den där överviktiga killen som kämpar på crosstrainern på gymmet. Han kanske för första gången i sitt liv äntligen tagit sig i kragen, för att må bra. Att du sen bor på gymmet, det är irrelevant. Samma sak gäller när Jycken totaldissar bikini-atleter. För han har inte en aning om hur mycket tid och dedikation de lagt ner på sin träning.
Bara för att en person tycker att man ska träna för styrka, explosivitet och smidighet, innebär inte det att alla andra gör fel. Och det innebär sannerligen inte rätten för någon att dissa någon annan.
Träningsglädje är för alla, så också träning.

Alla sporter har dessutom sin nisch och image. Jag har själv tränat MMA (gör så fortfarande ibland). Och precis som att ”fitnessvärlden” har sin image, så har MMA:n sin. Med Tapout tröjor och mycket tatueringar och allt annat. Mycket fokus på det yttre där med, alltså. Det är inget fel i det, tvärtom. Vad jag försöker säga är att alla har sitt sätt att vara/träna på. Utan att något är mer rätt eller bättre än något annat.

Och, trots vad Jycken säger, så kan man ju faktiskt ha Sanna Kallur OCH Phil Heath som förebilder. För de åstadkommer fantastiska saker, fast på olika plan.
Jag kan inspireras av båda två.
Så, sluta döm ut varandra. Ta istället lärdom och inspireras av varandras träning!
För, alla kan träna och alla kan glädjas av det.
Oavsett om man tränar MMA eller bikinifitness.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Bryr du dig vem din granne ligger med?

Jag ska börja med att erkänna att jag varit rädd för homosexuella.  Särskilt manliga sådana. Bögar, om man så vill uttrycka sig. Jag var rädd att de skulle ta på mig, att de skulle titta på mig i duschrummet osv osv. Kompisar berättade hemska historier. Men till skillnad från de här människorna så var jag inte vuxen. Jag var ungefär åtta år. Jag visste inte bättre.

Åsikter hos vissa personer som nämns i Aftonbladets artikel gör mig både brydd och ledsen. Brydd för att jag undrar varför folk ska engagera sig något sådant enormt i vem en annan människa gillar/älskar/vill ligga med. Ledsen därför att jag, något naivt kan tyckas, tänker att vi borde kommit längre. Jag undrar lite förstrött, bryr sig de här människorna, som opponerar sig mot honomsexuella, bryr de sig om vem deras heterosexuella granne ligger med? Visst, de skvallrar säkert lite om det, men vid dagens slut, bryr de sig? Såklart inte. Så vad är egentligen problemet?

Någon agiterad filur uttrycker sig rätt plumpt på Facebook, nämns det i artikeln: ”Varför måste homos alltid skylta med sin läggning? Gå med bart arsle inför barn, det sänder fel signaler”.
Vi får utgå ifrån att personen i fråga aldrig heller gillat raggare, eftersom de har en förmåga att låta byxorna hänga lite ibland. Och vad är ”fel signaler” i det här fallet? Att man inte har bälte i byxorna? Men, till frågan då.
”Homos” måste inte ”skylta” med sin läggning. Men, efter att ha varit förföljda genom alla tider, klassats som både psykiskt sjuka och brottslingar, ja då kan i alla fall jag förstå att det måste kännas rätt skönt att få visa sig i det fria. Lite som när Norge firar nationaldag. De har inte varit en självständig nation särskilt länge, så de passar liksom på.
Hur i H-E-L-A friden kan det störa någon, att en individ gillar en annan individ? Och stolt vill visa det?
Jag fattar det inte.

Sexualiteten är oftast en större del i det som är vår personlighet. Personen som ovan klagar på att homosexuella ”skyltar” med sin läggning har säkert inte någon nakenkalender på sin arbetsplats? Den har säkert aldrig skrutit över sin heterosexuella erövringar? Eller högt och tydligt kommenterat någon sexig reklamposter inför polarna på stan? Förstår ni hur skenheligt det blir?

Hur jag än vrider och vänder på de här argumenten, om man nu ska vara så generös att kalla dem det, så kommer jag bara fram till en slutsats. Och den är att de här människorna är rädda. De har fortfarande samma tankar som jag hade som rädd åttaåring,  trots att de borde veta bättre. Som alltid är människan rädd för det okända, och då är det lättare att möta det med aggressivitet än med nyfikenhet. Sorgligt, mem förmodligen sant.

Men! Det gör det inte ok. Tvärtom! För alla ska vi få älska den vi vill. Oavsett vad vi och den motsatta partnern har för kön. Den där heterosexuella grannen, du vet?

Så. Jaga bort den där åttaåringen i dig. Du är ju vuxen, eller hur? Dåså. Bete dig som en sådan då. Låt folk leva som de vill. Det är inte svårare än så.
Sluta vara rädd!

Kärleken är gränslös!

image

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Lägg ner den där jävla telefonen (i sommar)

Ja.

Ni som följt den här lilla bloggen ett tag vet sedan innan vad jag tycker om föräldrar som  överdrivet pillar på telefonen när barnen är med. (Om ni missat det finns det att läsa här). När jag skrev det där, förra året, fick jag en hel del publicitet. Radio och teve hörde av sig. Ni som kommenterar hörde också av Er. Mest med glada tillrop och ett tack för påminnelsen. En påminnelse som jag tror alla (ja, det inkluderar även mig själv) föräldrar behöver. Nu vill jag åter göra Er alla, även ni som blev galna och tyckte jag hörde hemma på stenåldern, uppmärksamma på samma sak igen. Fast nu med ännu mer emfas. Varför? Därför att nu börjar sommaren. Och då ska de flesta barn bada.

40-50% av alla drunkningstillbud med dödlig utgång, drabbar barn mellan 1-4 års ålder. Bara det är ju katastrofala siffror. Och kanske tänker du då att, ”jamen, det måste ju gälla typ havet. Och kanske poolen ifrån Biltema?”. 

Nej, Tyvärr inte. Barn, särskilt de lite mindre, kan drunkna i så lite som 2,5-5 cm vatten. 2,5 till 5! Förstår ni hur lite vatten det är? En liten vattenpöl. Badkar med lite vatten i. Till och med en större hink. Det räcker med lite vatten på botten. Och ni som har en liten kille ska vara extra uppmärksamma. De är nämligen 4 gånger så ofta drabbade, om man jämför med sina små tjejkompisar.Oavsett kön så handlar det, bredvid mängden av vatten utanför kroppen, inte om mycket som behöver komma in i barnens lungor för katastrofala följder. 4 ml (sic!) är den mängd som krävs för en drunkning med dödlig utgång. Det är som en liten shot på krogen, om man vill jämföra. Inte mycket alls.

Och för att koppla till telefonerna. Jag vill säga att det är skillnad på dem och t ex böcker. Givetvis ska inte båda föräldrarna sitta och läsa en Steig Larsson. Någon, och det ska vara uttalat vem det är, håller vakt. Den andra kan för all del göra vad den vill. Typ burpees eller äta glass. Men en, minst!, ska alltid ha vakten. Och telefonen då, jämfört med boken. Den plingar ju och har sig. Kräver och pockar på uppmärksamhet. Det gör dem betydligt farligare än en bok. För man ”…ska ju bara kolla en sak…”. Kom ihåg, 4ml vatten i barnet, det räcker. Och det går fort! En telefon kan för all del vara bra att ha med sig, om den där föräldern som gör burpees råkar stuka foten. Eller får ont i magen av för mycket glass. Men det kanske räcker med just en telefon? Kanske till och med en gammal jäkel, som inte ens har pekskärm? Så slipper man liksom hela den där grejen med fejjan och instagram. 

Så. alla! Om mitt förra inlägg om att lägga undan telefonen var ett vänligt, vänskapligt råd, så är det här en rejäl omskakning och pekpinne! Lägg undan telefonen i 

Publicerat i viktigt | Lämna en kommentar

Läs!

Det här!

Det var allt för idag!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Om ”Lejonkungen” utspelat sig på nätet

”Lejonkungen” är en av Disneys bästa filmer, i mitt tycke. Den har en intressant historia, roliga karaktärer och en massa minnesvärda scener. Jag menar, vem minns inte scenen när Scar dödar Mufasa?
Fan. Nu fick jag något i ögat. Vänta lite…så. Färdig.
Men hur hade det sett ut ifall ”Lejonkungen” utspelat sig på sociala medier?
Vi tar en kik!

Historien om lilla Simba startar ju just med att han föds. Föräldrarna, Mufasa och Sarabi torde då ha uppdaterat sin Twitter med något i den här stilen:

Mufasa @thereallionking
Yes! Idag fick vi äntligen en son! Victory, bitches! #VemÄrkungenIDjungeln #King

Troligen skulle då farbror Scar ha uppdaterat sitt Instagram med något i den här stilen:

Scar

image

♥ hyenorna

Scar:  #FML #NeverToBeKing

—-

Vidare följer ju historien om att Mufasa ger sin son en lektion i hur livets cirkel ser ut, samtidigt som den lille lejonungen knappt kan vänta på att få bli kung. Vilket torde utspelat sig på Twitter ungefär såhär:

Simba @thelittleking
Fan vad sugen jag är på att bli king alltså! #JustCantWaitToBeKing

Varpå Mufasa då hade svarat:

Mufasa @thereallionking
Förihelvete @Simba lyssnade du inte ett skit på vad jag sa igår?! #CircleOfLifeWTF

—-
Sen blir ju historien lite hemsk. Scar fixar en hel jäkla gnuhjord som springer över Mufasa, och skyller sedan allt på Simba.  Hur hade det sett ut? Jag inbillar mig att något i den här stilen hade dykt upp på Scars instagram:

Scar

image

♥ hyenorna and GalenjävlaGnuHjord

Scar kungen är död, länge leve kungen! #King #Yolo #CainAndAble

Varpå stackars lilla Simba lär ha twittrat följande:
Simba @thelittleking
Här kan man ju inte va kvar! Screw you bitches! #JustCantWaitToBeKing? #FinnsDetNågraVårtsvinOchSurikaterOutThere

—-
Simba träffar ju sedan just en Surikat och ett vårtsvin. Genast hade de då i vår uppdaterade version av historien med all säkerhet postat följande bild på instagram:

ThePumba

image

♥Timon and Simba
ThePumba: polare for life! #selfie #djunglelife
Scar: @thepumba #gay

—-
Vi hoppar lite raskt vidare. Simba gömmer sig, på ett väldigt okungligt vis får man tillstå, i djungeln ett antal år. Han blir stor, samtdigt som Scar och hyenorna helt förstör Lejonriket. Så kan det gå. Mufasas gamle rådgivare, en vis apa vid namn Rafiki (som i svenska dubbningen spelas av Svante Turesson…vad säger man egentligen om det?) får fegis-Simba på andra tankar. Hur hade det gått till?

Rafiki @WiseApeMotherFucker
@Simba hur var det egentligen med den där #CircleOfLife och #JustCantWaitToBeKing grejen?

Varpå Simba då, via Instagram lär ha replikerat:

Simba

image

♥rafiki, timon, thepumba, nala, lejonriket

Simba: @scar ok bitch! Im coming for you! #yolo #JustCantWaitToBeKing #beastmode
Scar: @simba #gay #bitch
GalenjävlaGnuHjord: ledsen för det där min din farsa #SimbaForKing
Hyenorna: @galenjävlaGnuHjord #brunnäsa

—-
Och sedan vet vi alla hur det går. Simba spöar Scar och blir kung. Alla vilda djur återvänder till Lejonriket, vilket jag alltid har tyckt var skumt. Jag menar, de blir ju uppkäkade där? Hur gick egentligen den dealen till?

GalenjävlaGnuHjord

image

hyenorna
GalenjävlaGnuHjord: alltså @Simba det här är vad som händer varje dag för oss i Lejonriket. Varför ska vi egentligen komma tillbaka? #aldrigvila #beastmode #yolo
Simba: men det har jag ju sagt! Det är en #circleoflife grej. Bara att acceptera!
Hyenorna: @simba #gay

—-

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Till dig som inte röstade, eller lade din röst på rasismen

Jag vill bara börja med att säga till alla er som inte röstade igår: skäms! Jag ger fullständigt tusan i varför ni inte gjorde det, för ingen ursäkt är god nog. Det ni gör genom att inte rösta, är att spotta på alla de människor som genom historien offrat sina liv för att nå dit vi är idag. Så. Nu till sak.

Image

Jag vaknar alltså upp till ett Europa som tydligt tagit ställning. Tyvärr inte för demokrati, mänskliga rättigheter och allas lika värde. Istället helt tvärtom. Och mitt fina Sverige, det land som så länge stod emot, och gick i bräschen för just dessa värderingar, visar upp ett värdelöst valdeltagande på under femtio procent, toppat med Sd som får 9.7%. Var tog mitt fina lilla Sverige vägen? När blev Sverige, och för den delen Europa, det vi ovan ser på bilden? Och bespara mig alla dåliga argument för att Sd är ett ”rumsrent” parti. För jag kräks på det. Vi har ett parti, vars medlemmar öppet vräker ur sig både det ena och det andra, om våra invandrade svenskar. Ändå röstas det på dem. Vi har ett parti, vars högsta representanter, slåss med järnrör på stan. Ändå röstas det på dem. Har tio procent av vår population långsamt fördummats så till den milda grad att de inte förstår öppen rasism, blandat med populism, när de ser den? Och innan du, som rabiat Sd;are, börjar härja loss i kommentatorsfältet, vill jag ställa dig frågan. Varför applåderade hela Sd:s valvaka när Front Nationals valresultat publicerades?

Front National, som öppet står för dödsstraffet, avskaffandet av abort och helt vill upphöra med utomeuropeisk invandring. Front National vars grundare (som råkar vara pappa till nuvarande partiledare) bara för någon vecka sedan sa att Ebolaviruset kunde vara lösningen på den Afrikanska invandringen till Frankrike. Varför applåderade alla Sd:s högsta representanter till detta resultat under gårdagens kväll? Ja, det är väl helt självklart. De står för samma vidriga värderingar. De paketerar det, i alla fall för tillfället, bara lite snyggare. Så, du som röstade på Sd, du valde indirekt att lägga rösten även på Front National. Jag hoppas du är nöjd.

I Grekland gick ÖPPET nazistiska Gyllene Gryning starkt framåt, och fick nära åtta procent av rösterna. Detta i det land vi brukar kalla för Demokratins vagga.

Massarbetslösheten skenar, ekonomin går allt sämre. I öster mullrar den Ryska björnen och skramlar med vapen. Känns det här scenariot igen? Och har ni alla som röstade för främlingsfientligheten och inskränktheten helt glömt bort vad som hände för dryga sjuttio år sedan?

Och till alla ni som inte röstade, ser ni inte vad som händer? Missnöjet gror, och populismen och rasismen passar på att bära frukt av det. Du hade kunnat gjort skillnad med din röst.

”Om detta skall ni berätta…”, hette en faktabok som jag som tidig tonåring fick ta del av. Den handlade om nazismens illdåd, om koncentrationslägren och alla de miljoner människor som blev mördade där. Bara för att en regim pekade ut dem som källan och grunden till allt ont. ”Glöm aldrig!”, sas det också. Uppenbarligen är det just det vissa håller på att göra. Förblindade av frustration och hat, letar denna del av befolkningen efter någon annan att skylla på.

Jag vägrar ställa upp på det här.  I don’t care if youre black, green, blue, white, or orange!” Alla är vi värda lika mycket!

Skäms, Europa.

Skäms, du som röstade på Sd.

Skäms, du som valde att inte rösta.

Avslutar med ett passande citat:

Det finns bara en ras – människan!
Det finns bara en religion – kärleken!
Det finns bara en värld eller ingen värld alls! 

 

 

 

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | 351 kommentarer

När dumheten aldrig upphör att förvåna

Jaha. Då var det dags igen. Brist på syrror. Nästan överallt. Här. Och här. Och minsann, här med.

Är egentligen någon förvånad? Den enda skillnaden är väl egentligen att syrrebristen nu har börjat visa sig även under det övriga året, inte bara på sommaren. Och värre kommer det såklart att bli. När Norge inser en sjuksköterskas värde, och betalar en lön på dryga 40 000 svenska kronor, vem kan då klandra de som går dit de får betalt. Och dessutom får betydligt bättre arbetsvillkor och miljö.

Och för de som blir kvar, vad blir över? Färre vårdplatser, lika många patienter och mindre ledigt. Och vad blir villkoren för våra patienter? Jag behöver väl inte nämna det vi alla vet, att patienter dör varje vecka som en direkt orsak till vårdplatsbrist.
Det är fan så man skäms.

Dags för en förändring? Dags för en skälig lön och drägliga arbetsvillkor? Eller ska det till att ännu fler syrror bränner ut sig, och ännu fler patienter avlider?

En sjukvård i världsklass?
Pyttsan.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Vad vill du ångra när du blir gammal?

image

Titta på bilden ovan. Läs texten under. Ta en funderare på någon minut. Jag väntar.
Färdig? Dåså.

Eftersom jag arbetar 65% så får jag ibland frågan varför jag arbetar så lite. Till 90 % med genuint intresse bakom frågan. Intresse och en viss beundran. Jag brukar förklara att att det helt enkelt är för att jag vill hinna med min familj. Hinna se så många av de där magiska ögonblicken jag kan. Vara med och lotsa, guida och vara med både vid skratt och gråt. Kort sagt, jag ser mig själv först och främst som pappa/äkta make. Sen som vän till alla mina fantastiska vänner. Jag ÄR inte sjuksköterska.  Jag jobbar som det. Det är ett jobb jag brinner passionerat för, och jag törs nog säga att jag har världens bästa kollegor och arbetsplats.

Jag brukar då få kommentaren: ”Åh! Jag önskar att jag också kunde gå ner i tid!” Ibland är jag då tyst. Säger inget. Men, när jag är på det humöret, brukar jag replikera med ”Varför skulle du inte kunna göra det?”
Jag tror nämligen att alla kan det. Alla (nästan) kan vi dra ner på kostnader. Behöver ni två bilar? Två Thailandsresor om året? Behöver du/ni en 5 miljoners-villa för att vara lyckliga? Eller behöver ni bara mest, varandra? Att få umgås mer än bara då och då?

Någon hojtar säkert till ”Ame! Jag älskar mitt jobb! Jag behöver det!” Jag kan bara själv säga ”Grattis! Älska ditt jobb! Och ingen har sagt att du behöver sluta. Men behöver du jobba 100 % plus lite övertid? Vem blir glad av det? Din chef?”

Några blir säkert skitirriterad och tycker jag är en besserwisser. Skakar på huvudet och tänker att ”det är ju lätt sagt”. Ja, det är det. Och det är lätt gjort också. Allt handlar om prioriteringar. Inget annat. Och innan du ilsket slänger dig över tagenterna för att skriva något beskt här nedanför, scrolla upp. Läs texten och titta på bilden igen.
De där människorna har levt nästan färdigt. De har en erfarenhet som ingen av oss har. Och vad ångrar dom?

Vad vill du ångra, när du blir gammal?

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer