You go, Wallström!

Jag ska börja med att klargöra att jag verkligen inte är socialdemokrat. V-e-r-k-l-i-g-e-n inte! Tvärtom nästan. Men det känns ändå som om vi behöver räta ut lite trådar kring hela den här affären Wallström. Ok? Nu kör vi.

Installationen Löfven har sannerligen inte haft det lätt. Först vann man (typ) valet. Sen fick man regera med motståndarens budget, samtidigt som Sd satt och skrek i ena hörnet av riksdagen om att ”MAN MÅSTE RESPEKTERA 13% av svenska folket!” och hotade med konsekvenser som nyval. Lite som om en låt på Svensktoppen fick 13 % av rösterna, men ändå ville bli spelad mest. Konstigt, var ordet.

För att ytterligare sätta krokben för sig själva, på bästa Papphammar-vis, så tyckte sig Löfven-regeringen att de borde göra något humant. Sagt och gjort, de erkände Palestina som stat. Vilket gjorde en stor del av västvärlden irriterade, samtidigt som Mellanöstern greps av en oerhörd vrede och ville kasta sina skor på det lilla landet i norr. Ryssland skakade bara på huvudet och byggde ytterligare en kärnvapenmissil.

Här blev det minsann lite svettigt för Löfven och Wallström med kompisar. Vad fan skulle man göra nu? Palme hade ju gjort precis såhär, och fått massor av credd. Hade Palme varit i farten idag hade han fått miljoner like:s på Instagram. Någonstans här kläckte någon, förmodligen Wallström, idén om att ”va fan, nu slutar vi sälja vapen till Saudiarabien. ”

För er som tänker att ”Saudiarabien, va fan är det? Var inte Tintin där någon gång? Var det inte där Kapten Haddock blev full och slogs?” så ska jag ge er en snabb kunskapsupphämtning:

1. Saudiarabien gillar inte mänskliga rättigheter så värst mycket. Det är liksom inte riktigt deras grej. Sedan 1980 har snudd på 2000 människor avrättats, både med svärd (halshuggning) och gevär. Detta för brott så som homosexualitet och ateism. Det är således inget direkt trevligt land att bo i.

2. Kvinnor står under manligt förmyndarskap (typ motsatsen till Sverige, med andra ord). Alltså inte heller särskilt bra.

3. Politiska partier och fackföreningar är inte tillåtna. Gillar du inte det, och försöker protestera, var god se punkt ett.

Ur en humanistisk synvinkel är således Saudiarabien ett jävla skitland, milt uttryckt. Och hit ledde Kronprinsessan Victoria en delegation 2004, för att se till att landet ökade sin vapenhandel med Sverige. Läs den sista meningen igen, och läs sedan listan ovan med varför Saudiarabien är ett hemskt ställe. Således tyckte nog en något svettig Löfven och en något pressad Wallström att: ”hit kan vi väl för fan inte skicka mer vapen? De är ju inte kloka! De avrättar folk för ”trolldom” och sjunger du ”Internationalen” åker huvudet av snabbare än en ölkapsyl på en AW en fredagseftermiddag!”

Så för att reparera hela eländet med Palestina- affären valde man således att avsluta affärerna med Saudiarabien. Nöjt lutade man sig bakåt i stolen och väntade på applåder. Som verkligen inte kom. Tvärtom, faktiskt. Det blev lite som i ”Tjuren Ferdinad” på julafton.

Saudiarabien blev arga! Näringslivet blev arga! Calle Bildt blev högröd och arg! Oppositionen som inte gjort annat än att rulla tummarna och like:a Ebba Busch Thors Facebook-inlägg sedan valförlusten, vaknade till liv. Och blev arga! Så här kan man väl fan inte göra!

Här vill jag sluta cirkeln och säga: JO! Det kan man visst det! Och tycker man att det är märkligt, så ska man läsa listan ovan igen! Frågan som man istället ska ställa sig är: varför i helsefyr började vi ens handla med ett land som Saudiarabien?! Det är en diktatur, för farao.

Saudiarabien och Förenade Arabemiraten valde då, som små tjuriga ungar som förlorat en fotbollsmatch, att kalla hem sina ambassadörer. Kritiker vevade med armarna och blev högröda i ansiktet: ”Titta här! Kolla vad som händer!” Ja, titta. Vi slipper två ambassadörer som står för vidriga mänskliga åsikter. Låt dem åka, säger jag. Jag måste klargöra att jag tycker det är toppen av Wallström och Co. att stå upp för de mänskliga rättigheterna. Det finns en sådan internationell flathet att det är larvigt. Äntligen törs någon brösta upp sig och säga: nä nä nä! Den gubben går inte! Visst, ekonomiskt svider det säkert för många. Men, de pengarna och jobben måste kunna ersättas med annat. Jag kan bara tala för mig själv när jag säger att jag hellre skulle gå arbetslös, än att arbeta för ett företag som förser en diktatur med vapen.

Vapen som används för att slå ned på de minsta tecken och vilja på folklig frihet. Fortsätt så här Wallström! Jag gillar inte ditt parti, men jag älskar mänskliga rättigheter! Och det är egentligen hela kärnan i den här grötiga affären.

Go Wallström!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Bakläxa, Linköpings kommun!

http://www.corren.se/nyheter/linkoping/inget-mer-vardnadsbidrag-i-linkoping-7856255.aspx

Herregud. Återigen visar politiker att de inte ska fatta beslut om sådant de inte är insatta i. Det här berör 133 familjer i Linköping. 133 st som får 3000 kr i månaden. Detta kan ställa bredvid en ”vanlig” förskoleplats som varje månad kostar drygt 13 000 kr. Kommunen vill således ta bort den lilla valfrihet som finns kvar, för att satsa på ”den alldeles utmärkta förskoleverksamheten”. För att spara in en kostnad som varje månad motsvarar ca 30 platser på en förskola. I en kommun med över 150 000 invånare.

Vi lever nog i lite olika verkligheter, Jakob och jag. Menar han den verksamhet som har ständig platsbrist och är överbelamrad med barn? Där personalen går på knäna och sjukfrånvaro är rekordhög. Är det den han syftar till, när han pratar om den ”utmärkta pedagogiska verksamheten”? Ska kostnaden som sparas på indraget vårdnadsbidrag radikalt förändra den verkligheten? Kommer allt bli guld och gröna skogar, tack vare detta?

Varför ska inte de som vill vara hemma med sina barn lite längre, kunna få en del av de pengarna? Är det så farligt? Eller är det inte till och med så att det kan avlasta verksamheten, och skapa bättre och lugnare förutsättningar för de barn som redan finns där?

Det ska ju också tilläggas, de 133 barn som helt plötsligt står utan stöd hemma. Hur många av dem måste nu in på dagis? Och vad blir i så fall den kostnaden? Jag kan lova att kommunen i slutändan går back på den här idiotiska idén. Enbart ideologisk, utan någon som helst förankring i vare sig pedagogik eller barnpsykologi.

Jag blir ibland lite mörkrädd – vad blir nästa steg? Ska barnen lämnas in på förskolan redan från födseln? Så att vi som duktiga medborgare kan börja arbeta dagen efter förlossningen? Trots att vi har bland världens högsta skattetryck.
Bakläxa, Linköpings Kommun. Skit på er.

 

 

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , | 1 kommentar

Du, vårdpersonal – det är inte ditt fel!

Det är nog inte otroligt att anta att du igår kväll hade en rejäl klump i magen. Om du inte jobbade, det vill säga. Då hade du med all säkerhet inte tid att tänka på annat än  det du gjorde just då.

Men alla ni andra. Jag vet hur ni kände er. En växande klump av stress, ångest och oro i magen. Hur kommer det se ut imorgon? Kommer vi vara kort om personal? Hur överbelastade kommer vi vara? Hur många arga anhöriga kommer jag behöva träffa? Hur många förtvivlad patienter?

Men, oavsett var inom vården du arbetar ska du veta en sak – det är inte ditt fel! Du, primärvårdssyrra som måste neka patienter tider för att ”alla akuta tider är slut – ring imorgon!”. Det är inte ditt fel!
Du, avdelnings-uska, som springer benen av dig men ändå inte hinner hälften av det du skulle vilja, det är inte ditt fel heller. Och läkaren som sitter där på vårdcentralen och förtvivlat försöker hinna träffa fler patienter,  men är överbelamrad med tidsödande pappersarbete – det är verkligen inte ditt fel att det blir såhär.

Lika lite är det du syrra på akuten som varje dag möter en överbelastad mottagning, och uppgivet tänker ”imorgon måste det väl ändå lätta lite på patienttrycket?” Fast du vet att det kommer se ut precis på samma sätt. Det är inte ditt fel heller. 

Det är inte någon av alla oss som arbetar inom vårdens fel. Vi ska rakryggat sträcka på oss och vara stolta över att vården inte totalhavererat ännu. För det är faktiskt vår, och bara vår, förtjänst. Vi sliter med resurser som är så nära bristningsgränsen att det är skamligt. För de resurser som vi använder är våra egna kroppar.

Så nej, vårdpersonal,  det är inte ditt fel att du inte hinner, inte orkar. Att du känner dig otillräcklig och värdelös på ditt jobb. Det är inte ditt fel.
Felet ligger enkom och allena på politikerna. De är dom, inte du, som stryper våra resurser. Det är dom, inte du, som fullkomligt ignorerar det som håller på att hända inom vården.
De kan gott gömma sig bakom uttalanden som ”det finns ingen patientrisk” och ”vi håller på att se över situationen ”.

Vi som sitter mitt i smeten vet att det är lögn. Men, vi ska aldrig glömma att vi är hjältar. För det är vi, allihopa. Dag efter dag återvänder vi till arbetsplatser som skulle kunna liknas vid regelrätta slagfält. Och vi gör det med huvudet högt. För vi vill finnas där, och hjälpa, trots att vi går på knäna.

Så, nu när veckan dragit igång. När allt känns tungt och motigt. Sträck på dig, du vårdpersonal. För du är en hjälte, oavsett var du arbetar. Och felet är inte ditt, utan ligger hos de som bestämmer. Glöm inte det.
Fortsätt kämpa!

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

”Vi har nått vägs ände!”

Idag har jag åter fått äran att publiceras på Svt Opinion. Följ länken om du är sugen. Tack!

http://www.svt.se/opinion/article2681208.svt 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Våga vabba!

Vabuari är i full gång. Barn och föräldrar kräks, snörvlar och hostar i kapp. Försäkringskassan överbelastas och dess anställda blir snabbt lika utbrända som Jimmie Åkesson efter en valrörelse.

Varför? Är det för att bakterier och virus gillar februari? Delvis. Eller är det för att föräldrar släpper iväg sina sjuka barn (och sig själva!) till dagis,skola och jobb alldeles för tidigt? Absolut!
Jag vet inte vad det är som är så svårt egentligen. Ändå hör jag ständigt ”han hade feber igår, men det gick över på kvällen o nu är han så pigg!” och ”det är exakt 48 timmar sedan barnet kräktes, då kan hen väl gå till dagis?” Som om det värsta på hela planeten jorden vore att stanna hemma en extra dag med sina barn, eller med sig själv. Är det så jävla jobbigt?!

Vissa opponerar sig säkert nu med ”jamen va fan! Barnet har ju så tråkigt hemma! Och de är typ friska!” Motfrågan blir då, vems fel är det att barnet har tråkigt?  Kan du inte umgås med dina nära och kära kanske det är dags att lära sig det? Och skippa det där med att ”…jag måste till jobbet, jag har viktigt möte/deadline/träff/konferens/fika att gå på!” För i hela världen finns kanske en handfull människor som är ABSOLUT oumbärliga på sitt jobb. Och trots att det kanske svider att höra, är du inte en av dem.

Och ”har du inte råd att vara hemma” så är det kanske dags att se över sin ekonomi lite. Du får faktiskt ersättning för att vara hemma med sjuka dig själv och/eller barn. Varför blir jag så arg på detta fenomen? Jo, därför att det handlar om en sådan otrolig respektlöshet. De allra flesta skickar, törs jag påstå, sina små knoddar till dagis TROTS att de någonstans i bakhuvudet vet att åtminstone en dag till hemma skulle vara bra. Ungen är ju så trött att den nästan somnar stående. Och blek som ett lakan. I och med detta bidrar man till smittspridning, som för vissa individer i samhället kan vara livsfarligt. För att inte nämna alla de som smittas och också behöver vara hemma, bara för att någon helst av allt ville slippa vara hemma med sjuka barn.

Nej. Vi har ett oerhört generöst system i Sverige, där man kan få betalt för att vara hemma och vara sjuk. Det ska baske mig användas. Och gjorde folk det på rätt sätt, då skulle Vabuari inte finnas. Det är mina fulla övertygelse.

Våga vabba! (Eller sjukskriva dig)

o-SICK-KID-facebook

Publicerat i Uncategorized | Märkt , | 2 kommentarer

Min moral är inte din

När Alexander Gustafsson för en dryg vecka sedan knockades brutalt i Globen blev det tyst. Både på plats, men även i sociala medier. Vad skulle man säga? Alla dessa förhoppningar, och så: pang! Allt grusat på några futtiga minuter. Idrott kan vara så fruktansvärt orättvist. Den kollektiva baksmälla vi upplevde kan nog säkerligen liknas vid när Floyd Patterson golvade Ingo i deras returmatch.

Tyst var det således. Men inte särskilt länge. För säkert som amen i kyrkan vaknade moralpaniken plötsligt till. SVT höll debatt om våldet inom MMA. Doktorer uttalade sig om ”dödliga slag” och en del av allmänheten skrek, som alltid, efter förbud.
Det hela blir, i mina ögon, lite märkligt. Från motståndare till MMA får man ofta höra en rad argument, som alla bygger på ungefär samma saker. Om vi först bryter ned det folk talar om allra först, nämligen skaderisken. Den måste ju vara enorm! Titta så de sparkar och slår på varandra! Förvånande nog, för de som inte vet bättre, finns faktiskt MMA inte ens på någon topplista vad gäller allvarliga skador inom idrott. Ska vi börja tala ”livsfarliga” sporter får vi istället blicka mot ridsporten. Fälttävlan, till exempel. Här är dödsrisken rejält stor. Skriks det om förbud för detta?

Motorsporten är en annan otäcking. Rally och motorcross, det är farliga sporter om något. Har ni någonsin hört om massans krav på förbud mot Speedway? Har ni tänkt på hur ofta de flyger in i reklamskyltar och bryter ben,armar och nacke, ofta under bästa sändningstid. Inte sällan med barn i publiken.
Så nej. Skaderisken faller på sin egen statistik. Det är inte farligt med MMA, om vi jämför med andra stora sporter. Inte alls, faktiskt.

Det folk istället blandar ihop med skaderisk är deras egen bild av vad god moral är. Således en väldigt subjektiv åsikt. Vad du tycker är okej, är för någon annan helt orimligt. Du kanske tycker att kampsport är förkastligt. Helt okej, men vi som tycker annorlunda då? Ska vi gå helt på dina åsikter, bara för att du tycker det är fel att två personer slåss på sina egna villkor?

Snabbt brukar då fokus flyttas till att ”det är ju grejen med att de slåss! Så får man inte göra!” Nähe? Du tycker inte det. Idrott i alla dess former har alltid innehållit kampmoment. En tackling i hockey, till exempel. Vad är den till för om inte att sätta motståndaren ur spel? Är det moraliskt försvarbart? Är verkligen varje tackling helt utan uppsåt att skada? Om inte, ska hockey då helt upphöra med tacklingar, ur en moralisk aspekt? Barnen brukar då tas upp som en riktig röd flagg. Tänk på barnen! Ska de se sådant här?! Nej. Det tycker jag nog inte. Lika lite som jag tycker att barn bör se ovan nämnda Speedwaytävling, eller för den delen Formel 1 på teve. Var finns det moraliskt försvarbara i att susa runt i flera hundra kilometer i timmen, med livet som insats? Ska man lära barn att det är okej? Kampmoment kan göras på barns nivå, precis som alla annan idrott. Du sätter väl inte barn med full muddring i en svart slalombacke, första gången barnet ska prova slalom? Nej, just det.

Men skaderisken då! I det långa loppet! Tänk på hjärnskador och demens! Ja, ska vi tänka på det en stund? Forskning har på senare tid påvisat ett starkt samband mellan depressioner och självmord, hos idrottsutövare som får upprepade hjärnskakningar. Hockey och amerikansk fotboll är särskilt drabbat, med flertalet tragiska självmord bland topputövare.
Ska hockey och amerikansk fotboll också förbjudas? Ska ridsporten förbjudas, där utövarna faller av och slår i huvudet, då och då?

Nej, sanningen är ju att det inom all idrott finns en skaderisk. Särskilt på toppnivå. Men, risken för allvarliga skador är förhållandevis liten inom MMA. Så. Blanda inte ihop fakta med moral. Och blanda inte ihop mina värderingar med dina. För vi tycker inte lika. Gillar du inte MMA, så föreslår jag att du inte tittar.

Det är ju egentligen inte svårare än så.

1

Publicerat i Uncategorized | Märkt | 3 kommentarer

Får det lov att vara en stickad rullstol?

Det har faktiskt hänt en del sedan jag blev färdig syrra, för tre år sedan. Löneupproren har gjort sitt, och ingångslönerna klättrar långsamt uppåt. Sjuksköterskans status har bredvid detta också stigit. Nyutexaminerade syrror vet att de är värda sin vikt i guld, och att det arbete de utför ska vara betalt efter ansvarstagande. De törs ställa krav på arbetsmiljö, villkor och lön. Passar inte arbetsgivaren, ja då finns det tusen till på kö.
Detta har mynnat ut i att avdelningar fått stänga, på grund av sjuksköterskebrist.  Gott så. Vill inte arbetsgivarna erbjuda bättre, så förtjänar de heller inte bättre. Vi är på frammarsch!

Men. Det  görs fortfarande befängda försök att återgå till det som en gång var. En tid då varje sköterska vackert skulle stå med hättan i hand, niga och tacka för att denne fick arbeta på det fina sjukhuset. Betalt? Ja tack, men inte om det var till besvär. Jobbet var ju ändå ens kall i livet. En guldålder för arbetsgivaren således. En armé av vitklädda slavar, som aldrig ställde krav eller kostade  särskilt mycket.

Gulliga SöS ska nämligen locka syrror genom stick-graffiti.  Lön? Jo visst. 24 000, för det tycker arbetsgivaren SöS är ”rimligt”. Det, och så lite putti-nutt ska locka syrror. Suckar,  säger jag. Man kan såklart se detta på två sätt. Man kan applådera nytänkandet, se det hela som en frisk fläkt. Eller…

Eller så kan man se det som ett hån mot alla sjuksköterskor. Ett sätt att spotta på allt vi kämpat (och kämpar) för. Vi ska således nöja oss med en kul kampanj och 24 000? För att ni anser det ”rimligt”?!
Nej du, Christine Engius, du kan behålla  dina virkade rullstolar. Jag förstår att du gärna vill gå fyrtio år tillbaka i tiden, och få tillbaka din billiga, lydiga arbetskraft.
Men det skeppet har för mig, och alla mina kollegor, kommit och gått för längesedan.

Börja du med att se över löner, arbetsmiljö och  belastning. Ordna det, så kan jag lova dig att du vare sig kommer behöva virkade droppstänger eller rullstolar.
Du förstår, Christine.
Vi är inte så svåra, vi syrror. Vi vill bara ha en acceptabel arbetsmiljö och rimligt betalt.
Är det för mycket begärt?

image

Bild från DN.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Dags att besinna sig!

Jag tycker som alla andra. Det är hemskt,  vansinnigt och obegripligt,  det som har hänt i Frankrike. Ja, det är ett angrepp på demokratin och yttrandefriheten.  Det är ett terrordåd som väcker de djupaste, mest primala känslorna inom oss. Det är lätt att i denna sinnesstämning falla in i hat, i misstro, mot religion och hela grupper av människor. Lätt, för att vi i denna ohanterbara situation behöver något att fästa vår ilska, vår rädsla och vår frustration på. Vi behöver en syndabock.

Men, mitt i allt detta måste vi besinna oss. Syndabockarna verkar, inget är säkert ännu, vara tre bröder. Således är det dessa vi ska fokusera på. Inga andra. Det är inte ett dåd utfört av jordens ca 1 miljard troende muslimer. Det är inte ett dåd av mellanöstern utfört mot Europa,  även om främlingsfientliga röster nu smider sådana tankar medan järnet är varmt. Vänd på det hela, var Utöja ett dåd utfört av kristendomen? Var Columbine ett religiöst dåd? Nej. Dessa dåd var, precis som det i Paris, vansinnesdåd utförda av desillusionerade individer med en egen agenda. Det spelar ingen roll om terroristerna i Paris skrek religiösa slagord – det gör inte Islam som religion ansvarigt för dåden. Inte heller gör det på något vis alla troende muslimer till monster och terrorister.

Målet med terrordåd är att skapa osäkerhet och rädsla,  med våld eller med hot om våld. Så långt har terrordåden i Paris lyckats. Men, låt dem inte bli mer än så. Låt dem inte än mer polarisera situationen mellan invandrare och inhemsk befolkning. 
För då vinner terrorn.
Låt oss besinna oss, och istället stå upp för kärlek och gemenskap,  även i denna svåra stund! 

image

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Ibland känns allt hopplöst…men sen tänker jag om.

Hopplöst känns det när jag läser Lena Mellins högst prekära krönika i Aftonbladet. En text, som gör precis det som jag är rädd för ska hända. Att vardagsrasismen och främlingsfientligheten ska poleras upp, göras mer rumsren och bli accepterad.  Mellins skriver i ena ögonblicket att dessa flyktingar förmodligen är traumatiserade, för att i nästa ögonblick ändå be samma individer att tänka rationellt och ”besinna sig”. Fröken Mellin får ursäkta mig, men sedan när blev traumatiserade människor kända för att tänka rationellt?
Hon hade lika väl kunnat skriva att folk bör gå i shorts hela vintern,  för att sedan proklamera att ingen får klaga på att de fryser. Det hade varit ungefär lika logiskt.

Ska inte flyktingar få tycka något? Ska de inte få protestera alls, utan bara tacka och ta emot? Många av dem har säkert nära vänner och släktingar i Malmö, där de lovats att få bo initialt.  Av få vara nära dessa kanske var den enda lilla trygghet som fanns kvar i en för dem kaotisk och hemsk vardag?  Istället byttes denna vision mot urskog och kyla. Klart man reagerar. Jag hade fan gjort det.

Så. Mellins krönika ger mig en känsla av hopplöshet. Precis samma känsla som kommentarfältet under denna artikel ger mig. Otäcka, inskränkta kommentarer kritiserar att människor kärleksbombar en moské som utsats för attentat. Fina, mänskliga, underbara handlingar, spottas på och hånas. Hopplöst var ordet.

Men! Så tänker jag: vi var trots allt 87 procent som stod upp för lika mänskligt värde. Som bestämt och rakryggat vägrade ställa upp på diskriminering och främlingsfientlighet! Och jag ser alla fina post-its som folk satt upp på ovan nämnda moské.  Då inser jag: vi är fler! Vi är fler som älskar, än de som hatar. Vi är fler som vågar, än de som är fega. Och, det är vi som kommer vinna.
Det finns hopp – glöm aldrig det!

image

FOTO: ANDERS WIKLUND/TT

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

En kyrka i min stad? Nej tack!

Hoppla. Hälften av er som klickat sig hit lär vara vansinniga. ”Vad fan menar den här token?! Ska vi inte ha några kyrkor längre? Var är världen på väg? Ska man inte få tro som man vill eller? VaVaVa?!”

Lugn och fin. Jag tycker givetvis att kyrkan har en plats i våra städer. På samma sätt som jag tycker att även moskéer, synagogor, rikets salar och andra platser för människors religion ska få finnas. Dock är det tydligt att många tycker precis tvärtom. En kyrka? Absolut! En synagoga? Nja…En moské? I helvete heller!

De senaste veckorna har flertalet moskéer brunnit i attentat. Det är hemskt och barbariskt. Jag menar, vad är egentligen problemet? Om du inte gillar Islam, gå inte till en moské. Precis som du, som nittio procent av alla sekulariserade svenskar, inte går till kyrkan. Bredvid alla dessa illdåd ser jag länkar på Facebook om ”Ingen moské i min stad” och ”Förbjud Islam”. Det är för mig ganska intressant att en av världens mest sekulariserade befolkning plötsligt ska tycka och tänka om alla religioner. Kyrkor går tydligen bra, fast ingen går i dem. Men välbesökta moskéer, som är en trevlig mötesplats för massor av folk, de ska brännas?

Vart vi är på väg? Det börjar åter, oavsett vad någon säger, likna ett land söder om oss, för dryga åttio år sedan. Ett litet parti på frammarsch, med en främlingsfientlig agenda får allt mer vind i seglen. Dess representanter kan hitta på lite vad som helst (hint: järnrör), säga vad som helst (hint: registrera människor efter ursprung), men får ändå hållas. Enda skillnaden är snart att det var judar då, men muslimer nu. Och bredvid allt detta brinner det moskéer.

Är det kanske dags att vakna till lite?

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar