Ska diabetessjuka barn sättas i Obs-klass?

Nej. Givetvis inte. Solklart och klart som korvspad inte. Men det tycker tydligen den här tuffingen. Och det är minsann inte första gången.
Det är så att man får svindel av tanken på att en människa kan vara såhär ignorant och hatisk.

Fanny har uppenbarligen en rätt svårreglerad diabetes. Inte alls ovanligt för barn i den åldern. Således har hon ett utmärkt verktyg som ska hjälpa henne och hennes omgivning att tidigt uppmärksamma potentiellt livsfarliga blodsockersvängningar. Men en riktig tuffing till förälder stör sig på det här. Tycker att Fanny ska sättas i sk. ”Obs-klass” för att inte störa de andra barnen. Så denna någon skickar hotfulla brev. Och som en riktigt tuff modig person dessutom anonymt.  Det var rakryggat.

Jag vänder mig nu direkt till dig, du stora tuffa människa som hotar ett kroniskt sjukt barn med familj. Du behöver nog lite terapi, för att hantera dina problem med ilska. Sedan behöver du alldeles uppenbart en föreläsning om vilken hemsk sjukdom Fanny drabbats av. Så att du, tuffa människa, kanske kan förstå varför det där lilla pipet du verkar störa ihjäl dig på är så viktigt. I egenskap av sjuksköterska ställer jag mer än gärna upp och berättar för dig.  Maila bara, så ska jag upplysa dig.

Det är 2014 för farao! Har vi inte kommit längre än såhär?!

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Sj, Sj gamle vän

3431459_2048_1152

”Ok! Om alla bara ställer sig på ett led så ska Ni få varsin bistrokupong. För kännedom är förresten Bistron i vagn 4 stängd, på grund av elfel!”

Vintern kommer uppenbarligen tidigt i år. Ja, jag talar inte om just vintern som årstid, utan då snarare om fenomenet Sj, som varje vinter totalt havererar. Stänger ned. Upphör att fungera. Trots att länder så som Ryssland, Kina och Schweiz lyckas rulla sin tåg i tid, med ungefär samma förutsättningar som Sverige, faller Sj år efter år totalt platt.

Igår kom årets första smäll, avsaknaden av minusgrader till trots. I sedvanlig ordning skylldes felet på lågoddsaren ”elfel”, som är en riktig favorit hos Sj, bredvid sin lika vanliga kusin till fel ”signalfelet”. Tolv tusen (sic!) resenärer fick vackert stå och vänta. Som vanligt med total avsaknad av information. Stockholms central fick åter agera hotell, för att ersätta de som inte kom hem med hotellnätter, det var som vanligt inte aktuellt.

Dan Olofsson på Sj lät muntert hälsa att ”på grund av de omfattande förseningarna, oavsett biljett, får resenärerna välja att avbryta sin resa och få tillbaka de pengarna!”. Lite sådär triumferande. ”Haha! Titta här vad snälla vi är! Ni får tillbaka pengarna!” Ja du, Dan, jag tror att den trösten är rätt liten, när man sitter fast på en tågstation långt hemifrån. Och dessutom, förmodligen, är tvingad till att åka med ett annat tåg, dagen efter.

Det är för mig rätt häpnadsväckande att det här problemet får fortgå, år efter år. Sj rycker på axlarna, delar (ibland) lite förstrött ut matkuponger till Bistron på tåget. Vad kostar egentligen det här problemet samhället som sådant? Folk kommer inte till sina jobb, extrabussar måste sättas in och Sj:s stackars personal måste jobba ofantliga mängder övertid. Hur kan ett företag få hålla på så här? Ponera att Vattenfall skulle göra samma sak, år efter år.

”Oj fan. Nu är visst elen borta igen. Vi tror det beror på ett signalfel. Eller ett elfel (haha). Men vi tror att elen kommer tillbaka snart. Ikväll, eller kanske imorgon. Vi vet inte riktigt. Men var inte ledsna, här är lite björkved som plåster på såren, så ni inte behöver frysa!”

Eller, tänk att vi som resenärer skulle göra samma sak. Du står i Sj:s bistro, redo att köpa en sådan där hutlöst dyr, torr smörgås och lite kaffe. Du är egentligen inte så hungrig, men du vet att risken är hög att du kan bli sittande på det här tåget längre än du planerat. På grund av ”löv på spåren” eller ”fel någonstans”, så det är lika bra att du bunkrar. När du ska betala säger du plötsligt till personalen i bistron:

”Hoppsan! Jag kan visst inte betala nu. På grund av ett oförutsett fel i min plånbok finns här inga pengar! Men var inte ledsna, jag kanske betalar sen. Eller imorgon. Här, ta den här servetten så länge. Jag har ritat ett ånglok på den, som plåster på såren. Det kanske förresten vore något för er? Jag har hört att de är betydligt pålitligare än de här tågen!”

Skandal är ett urvattnat ord, men likt förbannat är det passande. Byt ut Sj, och ge oss resenärer ett företag som åtminstone kan få tågen att rulla. Eller åtminstone kompensation som är värd namnet. Men allra helst, ett fungerande järnvägsnät! Gärna utan förseningar och torra mackor, tack!

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Ständigt trött – med ansvar för liv

Såhär har vi det : http://www.vk.se/1295347/standig-jetlag-jobba-natt-i-varden

Det kommer givetvis inte som någon nyhet. För sköterskor över hela landet är det här verkligheten. Att ständigt gå runt i en dimma av trötthet, att knappt orka med sig själv för att man är så trött. Jetlaggad. Det gör mig knappt upprörd längre. Det har på något vis blivit vardag. Vi ska vara trötta i vården. Vi ska se ut som Zombier direkt hämtade ur ”The Walking Dead”. De där mörka ringarna kring ögonen har blivit en accessoar lika vanlig som namnskylten vi bär.

Vad som däremot gör mig upprörd är att bläddra igenom kommentarerna under artikeln. Ulla Olofsson, arbetsmiljöstrateg, Västerbottens läns landsting, tycker att modellen med att arbeta natt/dag och kväll är helt ok. Man får ju arbetsförkortning! Tio procent! D vs – du som arbetar natt får fyra timmar extra i veckan att försöka ta igen all sömn på. Tack så mycket Ulla! Uppenbarligen arbetar inte Ulla natt själv, och bortser helt ifrån att all forskning påvisar att någon som är jetlaggad behöver ca en vecka att återställa sig på. Och då pratar vi om under optimala förutsättningar! Vi har de sämsta förutsättningar, för vi kan tvingas arbeta dag, kväll och natt. Samma vecka. Ingen periodisering här inte.

Förutom Ullas kommentar, så ser jag en del övriga syrliga kommentarer i stil med att ”Ni visste vad ni valde när ni började arbeta på sjukhus!” och ”Vi arbetar också skift, inom en annan bransch! Och vi gnäller inte minsann!”

De fakta som glöms bort när de här kommentarerna uppstår är många. Ja, vi visste såklart vad vi ”gav oss in på”. Men vi räknade inte med att resurserna på våra sjukhus så snabbt skulle reduceras så till den milda grad att det börjar likna tredjevärldenstandard. Jag tror inte heller någon räknade med att vi skulle överbeläggas så att patienter skulle få ligga i sköljar och städskrubbar, när vi började studera till vårt yrke. Bara de här två exemplen påvisar en arbetsbörda (och patientrisk!) som eskalerat lavinartat , och är oacceptabel!

Vidare så går det faktiskt inte att bortse ifrån att vi ansvarar för liv. Faktiskt. Om vi är för trötta, om vi inte är så alerta som vi bör vara, då kan det faktiskt resultera i att någon far mycket illa. Eller, i värsta fall, dör. Kort exempel: prova själv att vara vaken tre nätter på raken, sova minimalt och knappt kunna äta p ga illamående, och sätt dig på tredje nattens morgon med en mattebok. Du får inte göra några fel, alls. Lycka till!
Som lite grädde på moset kan jag tillägga att jag, när jag själv jobbar natt, har pass som är elva och en halv timme långa. Jag arbetar således nästan ett och ett halvt ”normalt” arbetspass. Och det gör jag jetlaggad. Med ansvar för liv.

Tror ni det är bra? Jag är ständigt trött, och har ansvar för liv.

Kanske dags för en förändring, eller vad säger ni?

zombie_tired_by_silenceinthecourt89-d4znlsb

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Ni har ju fortfarande inte lagt ned den där jävla telefonen!

Det har gått nästan precis ett år sedan mitt inlägg om folks telefonvanor. Och jäklar i min låda vad det rörde upp känslor. Jag fick kommentarer som närmast kunde likna mordhot, radio hörde av sig. Teve hörde av sig. Jag fick också en hel del beröm, med folk som tackade för påminnelsen och omruskningen.

Uppenbarligen har inte speciellt mycket hänt, tyvärr. För jag ser fortfarande telefoner överallt, vart än jag går. Jag ska väl åter förtydliga då: nej, jag hatar inte telefoner. Ja, jag har en själv, som jag använder. Ibland när barnen är med. Jag är inte Guds bästa barn, och jag försöker inte skriva Er på näsan. Så. Förtydligande färdigt. Men håller ni inte med om att det börjar gå lite över styr?

Barn, särskilt små sådana, speglar sin omgivning via sina föräldrar. En liten kotte, som ser något konstigt/märkligt/häftigt, kommer att titta på mamma/pappa för att se deras reaktion. Blir mamma glad? Blir pappa rädd? Hur ska jag egentligen tolka det som händer? Om denna person då står med ansiktet frånvänt ned i en omgång Candy Crush Saga, hur blir då följderna? Barnet vet inte hur den ska tolka det som händer, blir rädd och osäker. Och, snälla ni, innan ni skickar arga kommentarer igen om att ”…NÄR JAG VAR LITEN LÄSTE MIN PAPPA TIDNINGEN I LEKPARKEN!!”. Ja, det kanske han gjorde. Men det skapar inte alls samma koncentrationsblockering. Ett Svenska Dagbladet ger inte feedback till den som läser det, som en smartphone gör. Och innan nästa person, som nu tuggar fradga av vansinne, skriver nästa kommentar om att ”barn ska inte ha fullständig uppmärksamhet! De behöver ha tråkigt!”, så ska jag avbryta direkt med att säga, jo! det ska de visst!

Eller, i alla fall merparten av den. Det är ju inte för mycket begärt, eller hur? Hur många av Er har inte befunnit sig i en lekpark, där merparten av de vuxna står med telefonen eller med handsfreen i örat? Likt Zombier. Har vi blivit sådana totala jag-måste-matas-med-saker-hela-tiden-junkies? Tror ni inte man (vi) alla skulle må bra av att bara vara här och nu, i stunden?

Vänd på det hela, om du stämmer träff med en kompis, och denne under hela er träff pratar i handsfreen…Hur skulle du då känna dig? Hur tror du barnen känner sig? En mamma som hämtar tidigare på dagis, bara för att sedan sitta med sin telefon under hela vistelsen i lekparken, vad signalerar det? ”Du är viktig mitt barn, men den här grejen jag har i handen, den är viktigare”.
Och åter, innan någon biter av sig tungan av ilska, telefonen används inte alls till mest nyttiga saker. Ingen står där i lekparken i två timmar och gör bara nyttigheter, eller hur? Handen på hjärtat nu, det är ju en del Facebook, bloggläsande (vart läser du det här?) och spelande med, inte sant?

Jag försöker verkligen inte skuldbelägga någon. Bara gör oss uppmärksamma på ett sjukt beteende. Telefonen har på något vis blivit vår snuttefilt, något vi måste ha hela tiden, och ständigt få feedback ifrån. Det gäller främst när vi är med våra barn, men även i andra sammanhang. Hur ofta ser vi inte folk som lunchar/fikar/dricker en pilsner ihop, som sitter med varsin telefon i näven? Är det verkligen bra?
Jag tror inte det. Och jag försöker dagligen tänka på det, för min egen och för alla andras skull.

Så. Stanna upp lite. Var bara i stunden. Skit för ett ögonblick i oviktigheter som Instagram och Twitter. Sitter du och väntar på någon och läser det här, lägg ner luren. Titta dig omkring.

Ha lite tråkigt en stund, eller njut bara av kaffet. Det skulle nog göra oss alla gott.

wetgad

Publicerat i Uncategorized | 3 kommentarer

Vart tar det egna ansvaret vägen?

Hujedamig!

Det går verkligen lite i vågor, hur media väljer att behandla oss i vården. Ena stunden skrivs det om att vi är hemskt överbelastade och utarbetade, för att sedan svänga på en femöring. Som i artikeln ovan.

Jag ska börja med att understryka att blodproppar kan vara farligt. De ska sökas vård för, ingen fråga om den saken. Men, hur är det egentligen med den egna förmågan?  Vari låg problemet att själv ta sig till akuten?
Två fel har solklart begåts här. Sjukvårdsupplysningen skulle kanske föreslagit en skjuts eller en taxi till Akuten? Ambulansen gör helt rätt, de känner på handen och armen. Vilka kontroller skulle ha konstaterat blodpropp, menar damen ifråga?

Nästa fel är kombinerat av Ellinor och vårdcentralen.  Vc borde ha remitterat Ellinor till sjukhus, men om nu Ellinor ”kan en del” (som hon själv valt att uttrycka det), varför tog hon sig inte själv till akuten?

Och här har vi det stora problemet. Att när någon numera är sjuk (inte dödligt sjuk, såklart, då behöver man ambulans) så verkar plötsligt det egna ansvaret ha upphört. Oavsett om det är en riktigt jobbig förkylning eller en misstänkt blodpropp, så ska någon annan fixa med transport. Gärna direkt. Helst för tre minuter sedan. Och såklart i ambulans! Och gör inte någon det, då ringer man tidningen och tittar ledset in i kameran.

Varför? Ambulansen är ingen taxi. Det är inte en gratisbil som ska komma oavsett hälsoproblem. Den är till för akut sjuka patienter. Punkt och slut.
Jag hoppas Ellinor blev bra, och slapp ha för ont. 
Men media måste sluta göra oss inom sjukvården den här otjänsten. Och folk måste baske mig börja ta lite eget, simpelt ansvar!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Om man vill…

Så kan man även läsa mina krönikor, som publiceras på nätets bästa träningssida Tyngre .

Som idag t ex, när jag skriver lite om herr Jante. In och läs vetja! Om det och om annat matnyttigt!

Jante finns men är tydligen inte svensk.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

”Socialmoderaterna”

Valet blir uppenbarligen vad det blir. Ingen får direkt övervägande majoritet, och på något vis är en stor del av den svenska väljarkåren fortfarande desillusionerad, och bortser ifrån att Sd:s förtroendevalda är de värsta rasister och nättroll som vandrat i ett par (marsch)-kängor.

En krissituation med andra ord. Potentiellt en fyraårsperiod med en minoritetsregering som är bakbunden i allt beslutsfattande. På ren svenska, väldigt dåligt.
Därför skulle jag nu, som jag tidigare skrivit om, vilja se en helt ny lösning. Att politikerna bröstar upp sig, sväljer stoltheten och börjar jobba blocköverskridande. För, egentligen, är inte de här två lägren lite stelbenta och gammaldags.
Drömmen vore väl egentligen,  som en god vän myntade det, ”socialmoderaterna”. Två partier som ihop får egen majoritet. Som kan bilda en stark regering, i den kanske mest turbulenta tid vi sett på flera decennier. Jag tror mig inte vara ensam om den här åsikten.  Jag tror att det är just detta de flesta väljare vill se. Mindre tjaffs, mer samarbete.  Mindre ”titta vad de gjorde förra gången de hade makten”. Mer ”vad kan vi göra som är bra för landet, tillsammans? ”

En gyllene medelväg,  helt enkelt. Plus att Sd då helt förlorar den vågmästarroll de verkar få. Bra för alla.
Kom igen nu politiker, bryt det gamla systemt.
Nu kör vi mot en bättre framtid!

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

NFL-säsongen är igång- kristna högern rasar

image

Ta en titt på bilden ovan. En kärleksyttring är vad jag ser. Ren, vacker fin kärlek. Kärlek,  som faktiskt är det bästa som finns. Men, frågar du den kristna högern i USA, så är det här en hemsk bild. En bild som står för nationens och moralens förfall.

Michael Sam blev historisk då han som första öppet homosexuella spelare draftades till St Louis Rams. Läs det där igen. Amerikansk fotboll har spelats i snart hundra år, i ligaformat. Först nu, 2014, har någon modet att öppet säga: ” jag gillar killar. Och jag gillar fotboll.”

Sam förflyttades sedan till Dallas Cowboys, där han nu idag (inatt svensk tid) spelar sin första match. Men se, det gillar inte den kristna högern. De är i upplösningstillstånd. Härjar om förfall och kris i samhället.

Jag skulle vilja säga att det är starkt och fantastiskt av Michael Sam att göra det han gör.  För det är det ju. Modigt också. Men samtidigt blir jag så trött av att formulera den tanken. Varför? Därför att det borde vara en jävla självklarhet att få leva med den man vill leva med. Älska den man vill älska. Oavsett kön. Titta på heterosexuella spelare i NFL. De visar stolt upp sina kvinnor i teve och skvallerblaskor. Borde det då inte vara en ren självklarhet att Sam ska få göra det samma?

Vi har ändå kommit en bit på väg här i Sverige, vad gäller dessa rättigheter.  Dessa självklara mänskliga rättigheter! Men det är uppenbart att världen har en bra bit kvar att vandra.
Så det är ändå med ett visst smolk i bägaren som jag ser NFL rulla igång igen. Och mitt hjärta kommer klappa lite extra för Michael Sam, hela säsongen.

Och, till kristna högern i USA har jag bara ett budskap: skit på er!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Pengarna tillbaka om doktorn dröjer

Saxar här direkt ifrån ”Ordet fritt” på Correns hemsida, från den 29 augusti i år. (Vill man hellre läsa på plats, finns länk här.)

”ORDET FRITT Som patient ska man inte behöva vänta länge på sin vård! Det har Alliansrege­ringen varit klar med och tagit fram åtgärder för under två mandatperioder. I dag finns det klara tidsramar för när en patient ska ha kommit i kontakt med vården; till exempel att man ska få prata med en distriktssköterska/sjuksköterska samma dag man ringer sin vårdcentral. Denna vårdgaranti skapar trygghet.

Det finns inga tidsramar när man väl sitter i ett väntrum och väntar på att träffa sin läkare/sjuksköterska. Många har tillbringat tid i ovisshet i väntan på att få bli hänvisad till sin vård­givare. Det är en brist på bra bemötande när kommunikationen mellan patient och vården fallerar. Sådana förseningar kan helt enkelt bero på att läkaren/sjuksköterskan är upptagen med andra arbetsuppgifter. Detta är ett respektlöst sätt att möta en patient. Vi vet att det fungerar på de flesta vårdcentralerna, men det bör fungera på alla.

Folkpartiet föreslår att patienten ska få sina pengar tillbaka om de får vänta längre än 15 minuter utöver den bestämda tiden till sin vårdgivare utan att få något klart besked om varför det blir försening och hur länge förseningen kommer att pågå.

Med detta förslag vill vi förebygga onödiga brister i kommunikation med patienterna. Det är att visa respekt för dem!”

Monika Broman (FP) Reza Zarenoe (FP)
 
———–
Ja dra på trissor. Folkpartiet börjar alltmer utmärka sig som partiet som likt en sönderslagen boxare svingar vilt omkring sig, i hopp om att fått till en desperat knockout. Är det inte ordningsbetyg, så är det minsann straffavgifter till doktorer och sjuksyrror som drar fötterna efter sig. Jag förnekar inte att det finns ett problem kring långa väntetider inom sjukvården. Inte heller vill jag förminska det obehag det tillför patienterna. ”…Det är en brist i bra bemötande när kommunikationen mellan patient och vården fallerar.” Ja. Där är vi helt överens, mina kära politiker. Men man kanske, istället för att föreslå böter, skulle vända på steken. Och ställa sig frågan ”VARFÖR får patienterna vänta?”. Svaret kräver ju inte direkt någon Einstein. Patienterna får vänta för att ni, politiker, sakta men säkert har utarmat sjukvården. Fler patienter, på samma eller oftast mindre personal (i effektiviseringarnas goda namn). Vad ska detta förslag egentligen åstadkomma?Tror ni det att det kommer gå fortare inom vården?
Vårdcentralerna är redan belastade till bristningsgränsen, och de som jobbar där (heja Er!) kämpar som vildar. Tror Folkpartiet att allt det här ska lösas genom straff och böter? Fast, det klart. Folkpartiet vill ju återinföra ordningsbetyget i skolan, som om det genom ett magiskt trollslag skulle fixa problemen som finns där. Jisses.
 
Det här förslaget är ett tomt slag i luften. Det är, dessutom, ett rejält hån mot alla som jobbar inom sjukvården. En syrlig uppmaning: ”Jobba snabbare! Annars får ni böter, och tänk på att patienten i väntrummet lider!”. Vi vet redan allt det där. Och det är därför vi dag efter dag kämpar på. För patientens skull. Och det är därför vi hoppar över matraster, jobbar över och struntar i att kissa. För patientens skull. För att vi, till skillnad från Er, har den yttersta respekt för dem. Det är NI, inte vi, som utarmar sjukvården.
Och det, om något, är bristande respekt för patienten. 
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Du, Sverigedemokrat?

För drygt tjugo år sedan gjorde Ny Demokrati fullständig sorti ur Riksdagen. Bert och Ian bråkade, och alla i Sverige hade insett att ”hoppsan. Det där var minsann ett gäng Kalle Anka-politiker. Så kan vi inte ha det. Tack och adjö!”
Kanske var det tack vare ”Greven och betjänten” (som Ian och Bert kallades) som vi här i Sverige så länge stod pall mot små, otäcka och populistiska partier. Allt medan våra grannländer föll för hat och inskränkthet.

Tyvärr är ju verkligheten idag en annan. Vi har ytterligare ett Kalle Anka-parti i riksdagen. Som dessvärre lockar i snitt 9-10 procent av väljarkåren, i valundersökningarna. Trots sina ständiga missöden. Representanter för Sd häver ur sig det ena eländet efter det andra i media. Slåss med järnrör. Kallar människor från andra länder för ”babbe”. Allt medan Jimmie står i teven, blinkar lite bakom sina glasögon och tittar under lugg. Han har på något vis blivit för Sverigedemokraterna vad Alf Svensson var för Kds.
Men med allt ovan åsidosatt, vad farao finns du fortfarande för, Sverigedemokrat? Jag får bortse ifrån din något märkliga syn på ”vi-och-dom”. Att vissa är bättre än andra. För det kan jag liksom inte ge några motargument till. Har man inte humanism,  så är det nog svårt att lära sig det. Men det övriga då?

× Du Sverigedemokrat,  du var måhända kanske sosse innan? Sd tar ju som bekant väljare ifrån mest M och S. Men du, före detta sosse -har du begrundat det här ?

×  Du Sverigedemokrat,  ditt parti talar gärna om rättvisa och hårda straff. I vissa fall har det faktiskt talats om att man ska utvisas i samband med hårda fängelsestraff (om man är invandrare,  det vill säga. Annars får man stanna). Ändå är var tionde förtroendevald Sd:are dömd brottsling. Hur var det nu med sten och glashus?

× Och du, Sverigedemokraten, när vi ändå talar om ordning och reda. Ni härjar ju rätt friskt om hur mycket invandringen kostar Sverige. För det mesta med fabricerade och märkliga siffror. Det är kanske inte så konstigt att det här med matte är så klurigt för er.  17.5 procent av er har nämligen betalningsanmärkningar.  12.5 har skulder hos kronofogden. Blir det inte lurigt att hålla koll på ett helt lands ekonomi, när man knappt kan hålla sin egen flytande?

× Och du, du som tänker rösta på Ny Demokrati 2/ Kalle Anka-partiet/ Sverigedemokraterna, jag måste ifrågasatta vad du tycker om demokrati?  Inte för att du gör skillnad på folk och folk, bara för att de råkar vara födda på olika ställen på jorden. Nej. Men jag undrar om du verkligen värdesätter din röst? Det gör du? Ok? Det rimmar lite illa med att rösta på Sd, tycker jag. För ganska ofta är det nämligen en bortslösad röst.  47 procent av de folkvalda Sverigedemokraterna i kommunfullmäktige väljer nämligen att avgå. Vidare då, så verkar Sd ha svårt att fylla dessa stolar, efter avhoppen. För av 73 vakanta platser i landets kommuner,  tillhör 65 Sd.

Så. Jag förstår inte, som sagt, hur man kan tycka illa om andra enkom bara för att de kommer från en annan kultur. I det kommer vi aldrig kunna mötas. Men om jag vädjar till ditt förnuft? Begrunda det du ovan läst, och inse att Sd inte bara är rasister. De är skenheliga rasister också.

Publicerat i Uncategorized | 5 kommentarer