Wasn´t me!

Hej på Er, ni som fortfarande hittar hit! 

Det har varit, minst sagt, ett jäkla ös här på bloggen ett par dagar. Kul! Och så fick jag, som Ni sett, svar ifrån Mats igår. Det var också roligt. All heder till herr Uddin, för att han faktiskt tar sig tid att försöka förstå och hjälpa till.

Men.

Men!

Jag håller inte riktigt med om det han svarar i sitt brev. Varför? Läs nedan, när jag svarar.

Hej igen Mats!

Jag vill börja med att försäkra dig om att jag inte kommer hyra något flygplan. Jag är för det första hemskt höjdrädd, vilket skulle försvara operationen avsevärt, men mest av allt så var det ett skämt. Bara så du inte hajar till alldeles om du i helgen hör något flygplan i närheten av där du bor.

När vi så fått det där ur värden vill jag fortsätta med att svara på att det inte bara var jag som tyckte dina ordval var galna. Vi var, och är, nog ett par stycken som tyckte det lät rent utsagt helt horribelt. För du säger, i alla fall när jag åter lyssnar och ser på intervjun, två HELT olika saker. Du säger först ”…ibland får man ställa upp”, direkt följt av, ”…situationen är såhär. Varje sommar”. Det är nog det som gör oss alla, vi som kommer i kläm, lite upprörda. För att uttalande som sådant är så otroligt tvetydigt. Vad ska vi egentligen tro att du tycker? Det blir svårt för mig att replikera dina ord i bloggen, när de ställs mot det du sa på Tv 4. För det är liksom olika budskap. Det blir lika svårt att svara på det, som att möta någon som bara säger ”det var inte jag”. Lite som i klippet nedan.

Lite ”…jag sa såhär. Fast jag menade såhär.”

Det leder mig vidare till svaret som sådant i bloggen. Det var, på det hela taget, trots dess tvetydighet, fantastisk läsning. För, i bloggen, verkar det som du på riktigt, verkligen, uppskattar alla medarbetares kompetens. Jag tror dock att problemet är att få medarbetare känner att Ni som chefer verkligen ställer upp på era underordnade. Du hänvisar till ”…vi har bara en påse pengar”. Såklart. Det förstår jag. Men jag tror att det vi saknar ”på golvet”, är att någon av Er högre chefer säger ifrån. Att Ni helt enkelt hojtar till i media och säger något i stil med ”Hallå! Politiker! Det här går inte längre! Vi behöver mer pengar”. Annars blir det lätt att det du säger bara känns som tomma ord. Och det tror jag de allra flesta av oss är evinnerligt trötta på.

Vad gäller dina tankar kring löneutvecklingen kan jag bara applådera dem. Jag hoppas dock att vi snart kan få se dem appliceras på verksamheten. Annars kan jag bara hänvisa till stycket ovan. 

Jag hoppas (och tror faktiskt) att du har förstått vad som pyr ”på golvet” hos oss anställda. Och jag hoppas V-E-R-K-L-I-G-E-N inte att Ni kommer börja rodda i folks semestrar. För jag törs nog inte riktigt tänka på vad följderna av det kan bli. Folk har faktiskt, på riktigt denna gång, fått nog.

Med detta vill jag önska dig en trevlig helg Mats

/ Sebastian Avindell, Sjuksköterska, Akutkliniken U.S. Linköping.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s