Konsten att säga hej (eller att strunta i det)

Det är ju så att jag och hela Rambofamiljen har flyttat till radhus. Väldigt pittoreskt, väldigt trevligt och väldans fint!
Dessutom finns det ett gym här, som tillhör föreningen. Går dit på tre min! Bättre kan det knappast bli.

Men. Jag verkar ha hittat den där ärkefienden som vi alla har en av. Seinfeld har Newman. Luke har Darth Vader, släktskapet till trots. Kicki Danielsson har falukorven. Ja, ni vet. Alla har vi någon vi inte gillar.

Jag har varit ganska förskonad från en ond nemesis. Vi hade en jobbig unge som granne i vår förra lägenhet, son jämt festade. Han var jobbig. Men jag önskade inte livet ur honom eller så. Men nu, nu verkar ödet ha kommit ikapp mig.

I föreningen råder, bitvis i alla fall, en känsla av att: ”harduintebotthäriminsttioårärdulikaickeönskvärdsompesten”. Det är väl ok. Men ingen accentuerar det som tanten bergatroll. Hon bor ett par hus från oss, och är av den väldigt nyfikna sorten. Ni vet, den där som står och stirrar in på framsidan när hon ”rastar hunden”. Och som slänger långa blickar efter dig när du ska slänga soporna.

Jag tror fan hon har röntgensyn, och kan se om jag källsorterar rätt. Men det sjukaste är inte stirrandet och rätt-sopor-på-rätt-plats-blicken. Det sjuka är psykningen hon har börjat med. Och den är fan på nivå med när Amerikanerna släppte kondomer, med size xl, över Viet Cong gerillan under Vietnamkriget. Liksom för att psyka sönder dem, där se låg gömda i djungeln.

Som tur är slänger hon inte kondomer efter mig. Men hon hälsar inte! Och det hade inte varit så sjukt, om det inte hade varit för att hon de två första veckorna hälsade glatt. Hon växlade till och med några ord med mig ibland, Bergatrollet. Sen, plötsligt, inte ett ord! Inget! Dödstyst! Går bara rakt förbi, som om jag vore luft. Från början skakade jag bara på huvudet, och tänkte att hon var galen.

Men nu blir jag mer och mer nervös. Vad smider hon på för planer? Och vad är det för diaboliskt grin hon har på läpparna? Vad har jag gjort som plötsligt får Bergatrollet att sluta hälsa? Ska hon giftmörda mig? Bussa sin lilla hund på mig? Beställa prenumerationer på Allers och Hemmets Journal till mig? Psykisk terror!

Jag kan vara säga en sak: den dagen jag hittar en xl-kondom i brevlådan, då flyttar jag fan i mig.

20130630-074219.jpg

”You’re in the army now, woooo…”

Annonser
Det här inlägget postades i Meningslöst svammel och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Konsten att säga hej (eller att strunta i det)

  1. Nasha skriver:

    Sjukt kul inlägg! Man känner igen sig själv! 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s