Svar till Hakelius

Jag vill börja med att klargöra att jag gillar Johan Hakelius. Eller i alla fall har gjort. Jag har en bok av honom som jag åtminstone fann som tidvis trevlig underhållning, när jag läste den.

Med det sagt, till ämnet. Johan tycker sig nämligen ha hittat ett problem som är så stort att han behövde skriva en krönika om det.
Jisses. Vill jag höra mer svammel så slår jag på svt debatt när Jimmie Åkesson talar.

Johan, du missar målet med 20 meter. Du står på straffpunkten och träffar höger hörnflagga. Du har så gravt missat vad den senaste tidens debatt handlar om. Nämligen en human lön och humana villkor för oss syrror, så att vi kan ta hand om våra patienter. Det är vad vi härjar om. Inte att vi ständigt ska bli bemötta vänligt, trots att vi någon gång kanske är stressade och irriterade. Vi vill inte bli särbehandlade, som du så underfundigt försöker bre ut i din text. Vi vill inte klassas som samhällets helgon.

Vad vi vill? Vad sägs om att få lite av den respekt vi förtjänar? Inte för att vi är just systrar, utan för att vi varje dag slår knut på oss själva för att bära en organisation som inte fungerar, och ej heller har gjort på år och dagar. För att vi arbetar under de mest inhumana former.

Du verkar gilla att plocka enkla poäng, Johan. Eller likes, om man är ansiktsbok-frälst. Låt mig då ge dig en sådan:
Ponera att du helt plötsligt kommer till jobbet, och chefen din har sagt upp fyra-fem av dina kollegor. Massor av jobb och ansvar på dig. Dessutom låter han meddela att du nu ska göra 5 kolumner i veckan, i stället för 2. Löneförhöjning? Det finns det inte pengar till. Semester? Visst, men du får splitta den i två delar.
Efter ett år händer samma sak igen. Fast nu ska du skriva 8 kolumner. Sådan är vår vardag. Allt högre belastning med allt mindre resurser att tillgå.

Billigt, men du fattar kanske poängen? Vi vill inte en ovillkorlig respekt av hela samhället. Vi vill bara ha den respekt vi förtjänar, både i arbetsvillkor och i lönekuvertet.
De villkor som är helt självklara för dig som journalist, men även för det hårt arbetande butiksbiträdet.

Det. Och inget annat. Och kanske. Kanske är det så att allmänheten har börjat förstå hur vi har det. Och kanske är det därför de ibland tar oss i försvar? För att vi förtjänar det?

Förlåt om det lät snorkigt.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Svar till Hakelius

  1. Pelle skriver:

    Bra Sebbe! Ordets gåva har du!!

  2. Maria skriver:

    Men… Går du med på göra 5 kolumner o sen 8?
    Jag vill inte. Jag älskar mitt jobb (är läkare) men jag kommer inte vara människa vid jul om jag gör som min chef vill, jobbar heltid med övertid dagligen + kvällsjour o efter detta skall jag dessutom ha krafter kvar att vara ensam förälder o egenvård… Så, jag försöker konkretisera mina krav just nu… Så jag kan lägga upp fakta om hur jag pallar att jobba.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s