När det oförklarliga händer

Ibland inträffar saker som man bara tror kan hända på film. Hemska, horribla saker som känns alldeles för verklighetsfrämmande för att ta till sig. Livet kan inte vara så orättvist.

Vi människor vill alltid kunna hitta en förklaring till saker som inträffar runt omkring oss. Detta för att kunna sätta oss in i, och försöka förstå , vad som händer.  Men ibland går det inte. Hur vi än vänder och vrider så kan vi ändå inte förstå. Utöya är en sådan händelse. 9/11 är en annan. Och natten till lördagen den 2 november skedde ytterligare en sådan. 

Jag tänker inte närmare gå in på dubbelmordet som sådant. Vi vet alla vad som hände, även om stora frågetecken fortfarande florerar. Vad jag istället vill beröra är det som jag fruktade skulle hända, men hoppades inte skulle göra det. Jag hoppades någonstans att människor i samhället istället för att se ett opportunistisk tillfälle att piska upp hat, skulle ta sitt förnuft till fånga. Att se chansen till gemenskap och värme för oss som är kvar. För vansinne och hat finns det alldeles för mycket av runt omkring oss som det är. Och det är dubbelmordet ett exempel på. 

Men. Som alltid, känns det som, hade jag fel. Det florerar redan på Facebook en hel del statusuppdateringar och delningar av rasistisk karaktär. Det poängteras att den förmodade mördaren var av utländsk härkomst, som om det skulle vara hela anledningen till vad som inträffat. Det självklara är givetvis att detta inte har något med saken att göra. Överhuvudtaget. Hade Utöya-massakern något att göra med att Breivik var vit? Eller var det inte så, som det med stor säkerhet även var i dubbelmordsfallet, att förövaren var psykiskt sjuk? För att vända på det, varför skriver inte sidor som ”Fria Tider” artiklar om förövares nationalitet, när denne råkar ha vit hudfärg? För att vara solklar: varför diskuterar folk ö-v-e-r-h-u-v-u-d taget någons hudfärg? Dessutom är det rent förkastligt mot offren och dess anhöriga att använda vad som har hänt som en katalysator för hat.

Det finns ett fåtal individer som utstuderat faktiskt delar sådant här material. Allt för att bygga på segregationen och öka på främlingsfientligheten. Sedan finns det massor av människor som nu är rädda. Som söker en förklaring, där det kanske faktiskt inte finns någon att få. Kanske är det just det som är så svårt att ta till sig. Att det inte finns något motiv. Att det istället rör sig om ett vansinnesdåd. Och saker vi inte förstår, det skrämmer. Det skrämmer något oerhört. Och när vi befinner oss i det känslotillståndet, då är det så otroligt mycket lättare att ta den enkla vägen ut. Det som ligger oss så när till hands. Att hata. 

Det är så otroligt tragiskt det som har hänt. Det vet jag att alla håller med om. Men! Det har ingenting med en persons hudfärg att göra. Döm inte ut alla som råkar vara av ett annat ursprung än du själv, bara för att en gärningsman råkar bära samma färg som dem. Du dömer väl inte alla som har ljus hudfärg, bara för att Breivik gjorde det hemska han gjorde? Nej, eller hur? 

Så gör då inte det i det här fallet heller.

Slutligen då. Håll om varandra. Sprid kärlek. Tala om för dina nära och kära hur mycket de betyder för dig. Säg ”jag älskar dig” en gång extra. För livet är så skört och orättvist. Och natten till den andre november 2013 fick vi ytterligare ett hemsk exempel på hur skört och orättvist det kan vara.

Mina tankar går till offren och dess anhöriga. 

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till När det oförklarliga händer

  1. annelieb skriver:

    Oj så klokt, tänkvärt och sant😊 Tack!

  2. lena vanke lagström skriver:

    Önskar jag kunde formulera mig så,du har så rätt. Tack

  3. Ingegerd Eriksson skriver:

    Tack för orden. Börja i det lilla och skapa kärlek, glädje och lek
    Kan hänvisa till en fotbollsmatch med ett lag 11 åringar där en lagledare applåderade och heja-ropade då en av motståndarlagets killar blev utvisad. Vad skapar det för signaler eller då en ung domartjej blev utbuad och grät då hon gjort en straffbedömning till motståndarlagets fördel. Börjar det inte med respekt för varandra i tidig ålder så kan vi inte förvänta oss någon sådan längre fram i livet.

  4. Tori Malm skriver:

    Klockrent!!!!

  5. Monica skriver:

    Fint skrivet

  6. equaltonone skriver:

    Vet inte vem du är, men du sätter ord på precis det jag tänkte när jag såg att det började florera delningar av ”tidningsartiklar” och statusuppdateringar på FB. Tack för det!

  7. Ryno skriver:

    Du skriver/säger vad många tänker, behövs mer folk som dig. Keep it up!

  8. Eva skriver:

    Dina ord värmer, dina tankar hoppas jag delas av många många.

  9. Nilla skriver:

    Tack, du sätter ord på mina tankar och känslor!!!

  10. anneli skriver:

    Mycket bra skrivet ❤

  11. Tina skriver:

    Har nyligen hittat din blogg och för att uttrycka mig ”modernt” – me like! Klokt, insiktsfullt och tänkvärt! Kommer att följa!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s