Vi kan aldrig ersätta god omvårdnad med effektiviseringar

Det var väl å ena sidan rätt väntat. Men det är ju likt förbannat tråkigt att läsa det. Sverige tappar åter i Europarankingen vad gäller helhetskvaliteten inom vården. Sverige, som en gång var ett föregångsland i världen för hur effektiv och holistisk vård skulle bedrivas, blir nu omsprunget av alla länder i Europa (utom Serbien och Lettland) vad gäller exempelvis väntetider till planerad cancervård. Och bara Portugal är sämre när det kommer till väntetid på att få träffa ”sin” doktor. Bredvid allt detta läser vi ständigt i tidningar om hur belastad primär och akutsjukvården är. Som grädde på moset släppte Aftonbladet igår en artikel i vilken det beskrevs att ett antal spädbarn på senare tid har avlidit som direkt följd av personalbrist.
Den sista guldkanten är givetvis sköterskebristen, som blir större för varje dag som går, vilket får till följd att hela avdelningar måste stängas ned, på redan hårt belastade sjukhus.

Allt det här ovanstående gör mig så arg. Nej. Det gör mig ursinnig. Vi kan knappt hjälpa våra äldre, som var med och byggde upp det vi har idag. Inte heller kan vi snart bedriva adekvat akutsjukvård. Och jag förstår alla parter. Primärvården bågnar under det hårda trycket av patienter. De kan knappt hjälpa hälften av dem de vill. Akutsjukvården får ta en fet smäll tack vare att patienten (förståligt nog) vill ha hjälp, trots att primärvården inte kan hjälpa dem. Samtidigt drar politiker ner på sjukhussängar, och talar om ”effektiviseringar”. Följden? En sjukvård som påpucklad, slag efter slag, snart helt är nere för räkning. Och då kommer den inte resa sig på nio. Den kommer istället ligga där. Utslagen och knockad.

Och ni ska veta en annan sak, mina vänner. Utan alla eldsjälar inom vården, utan de som ständigt jobbar över utan knussel. Utan dem som stolt och rakryggat tar extrapass efter extrapass, därför att de vet hur det är att gå en man kort där ute på golvet, utan dem som försakar sig själva och sin familj…Ja, utan dem skulle kolossen som kallas vården vara knockad för längesedan.
Det är den enkla sanningen. Och därför är också den enkla,kristallklara och simpla lösningen på problemet mer pengar. Mer pengar till dräglig mat till patienterna. Mer pengar till nyanställningar och fler sängplatser. Effektiviseringar i all ära, men de kommer inte rädda oss från det här gigantiska problemet. Hur gärna en politiker än vill tro det. Människor och vård måste få kosta pengar. Så enkelt är det. Det är ta mig tusan inte raketforskning.

Så, till alla mina kollegor där ute, ni får av mig världens största eloge och all min beundran! Det är NI som gör att vi fortfarande står där i ringen. Vi är visserligen blåslagna och snurriga i bollen. Men vi står fortfarande. Vi är inte nere för räkning. Inte ännu. Glöm aldrig att det är ER förtjänst.

Det måste till en förändring. Och det är snart. För annars kommer följderna bli betydligt värre än att ligga näst sist på en lista över vårdkvaliteten i Europa.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s