”Världens bästa förskola”

Jag ska direkt i denna krönika inleda med att ingenting i denna text har att göra med förskolans personal. De är fantastiska kämpar som tar hand om massor av små guldklimpar där ute. All heder och cred till dem. Men, något är så sinnessjukt fel med vår förskola att det är uppåt väggarna fel. Så detta går ut till politiker och övrigt ansvariga. Ta direkt på er dumstruten, sätt er i skamvrån och läs och begrunda!

Det är ett tag sedan Pisa-rapporten släpptes. Där skanderades det ut att den svenska skolan är på fritt fall. Lärarna orkar inte med, eleverna lär sig allt mindre och vi halkar efter i alla kategorier. Nattsvart, med andra ord. Vad jag dock förvånades av i den debatt som blåste upp i och med rapporten var att ingen, inte någon, drog parallellen till hur våra barn har det i förskolan. För vad händer egentligen där? För samtidigt som förskolan får ta hand om allt fler barn, ja då sjunker våra barns resultat i skolan. Är det ett sammanträffande? Såklart inte. Men, vi har ju ”världens bästa förskola”!?

Tillåt mig småle.

I början på 1980-talet var nog ovanstående påstående mer nära sanningen. På den tiden existerade knappt barngrupper i förskolan (eller dagis, som det faktiskt hette då. Det gick bra, det med.) med fler än 15 barn i. Läs det där igen. Det fanns således nästan ingen grupp på något dagis i hela Sverige som hade mer än 15 barn i sig. Och nu härjar säkert någon med påståendet att ”de hade säkert färre lärare!”. Nej. Inte det heller. Tittar man på statistik i detta så hade en förskolelärare på 80-talet i snitt 4,0 barn att hålla koll på. Idag ligger det snittet på 5,3 barn per vuxen. I bästa fall. I de större kommunerna är siffran närmare 6-7 barn. Per vuxen. Samtidigt är barnen, och det gäller alla åldrar, betydligt fler timmar i förskolan nu, än på 80-talet. 

Vad får det här för följder? Det finns inga självklara svar. Men en kvalificerad gissning är otrygga barn. Som får svårt att lära sig. Svårt att hänga med. Blir utåtagerande. Mår dåligt. Är det en slump att våra tonåringar har sämst psykisk hälsa i världen? Jag tror inte det. 

För att få en snabb internationell jämförelse kan man jämföra oss i Sverige med antalet vuxna per barn, med andra länder i världen. Till saken hör också att de flesta länder i västvärlden inte har sina små barn (0-2 år) långa dagar i förskolan. Där är ytterligare en sak vi är duktiga på. Om det nu är något att skryta med.

Land                           Pedagog/barn

Sverige                                  1/6.5 

Finland                                   1/4

Storbritannien                         1/3

Kanada                                   1/3

USA                                         1/3

I andra länder är man dessutom mycket noga med att grupper med små barn (0-2 år) ska begränsas till storleken. Detta finns visserligen i Sverige med, där småbarnsgrupperna som regel är något mindre. Men det är stor skillnad mellan dessa gruppers storlek i Sverige, om man jämför med andra länders. I t ex USA är småbarnsgrupper mellan 0-18 månader begränsade till max 6 barn. Där ser vi en ganska stor skillnad med den verklighet vi har här idag.

Vad är då meningen med den här texten? Att ge svenska föräldrar dåligt samvete? Nej! Verkligen inte! Men siffrorna ljuger inte. Vi halkar efter i skolan, och det är enligt mig en direkt produkt av vår förskola. Givetvis har skolan också sina problem. Men skolan får också ta över många otrygga barn direkt från förskolan. Hur ska otrygga barn, som befunnit sig i alltför stora barngrupper, med utarbetade och stressade pedagoger, kunna hitta inre ro till att lära sig att läsa och räkna?

Vi vuxna måste börja ställa lite krav! Härja lite mer! Det är alldeles nyss som Skolverket slopade gränsen på max 15 barn per förskolegrupp. Alltså ytterligare ett steg mot att försämra för våra små. Det måste vara bra nu. Det finns till och med gränser för hur många grisar som får befinna sig i en lada. Men snart finns inga gränser för hur många barn som får tryckas in i en förskola. Och ingen politiker tror att detta ska få följder? Både för barnen och deras pedagoger?

Vi sparar på våra barn och våra äldre. 

Det är fan så man skäms.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

26 kommentarer till ”Världens bästa förskola”

  1. Den stille pige skriver:

    I Danmark er der i gennemsnit 6,3 børn pr. pædagog. I nogle kommuner er tallet højere.

    I Danmark går det nogenlunde som i Sverige: De danske skoleelevers resultater i læsning, matematik og naturvidenskab svarer stort set til de svenske skoleelevers.

    I Danmark sparer man også på børnene og de ældre – og på de handicappede.

  2. Martina skriver:

    Ja, jag kan inte annat än hålla med. Denna tanke slår mig varje gång man talar om skolresultat o problem med stökiga klasser.
    När jag arbetade på dagis under 80-talet var maxgränsen för en ren småbarnsavdelning 12 barn, och då var vi 400% personal fördelat på 5 stycken.
    Nu var vi aldrig 5 st på avdelningen samtidigt, då man får tänka att alla inte hade heltidstjänster o att man skulle täcka upp ca 11h, men mitt över dagen då barngruppen var full, så var vi 4 personal.
    Man räknade alltså i snitt 33,3% personal/ barn under 2:8 år.
    O om jag inte minns fel, så räknade man ca 20% personal på äldre barn, o ett maxantal på 15 barn/ gr.
    Det var ganska lagom o man hann med att bedriva en vettig verksamhet o hade tid med föräldrakontakt.
    Det är verkligen rubbat hur det är idag, då det kan va två pedagoger till 17-18 barn, m en åldersspridning fr 1-5 år.
    Nån sorts barnförvaring där de i bästa fall kan ansvara för barnens säkerhet.

  3. Förskollärare skriver:

    Jag är förskolläraren som vill få alla att trivas på sin plats, jag är förskolläraren som vill ägna tid till barnen på min arbetsplats, jag är förskolläraren som vill att barnen ska känna sig trygga på förskolan där jag arbetar, jag är förskolläraren som vill att barnen ska känna glädje och få uppleva fantasi, men så kom stressreaktionen som ett brev på posten i höstas. Gnistan har slocknat som jag en gång hade för mitt yrke, för jag orkar helt enkelt inte längre.

    • Ann Arvidsson Renström skriver:

      Jag är som du, har verkligen brunnit för mitt arbete, och gör det fortfarande. Vår barngrupp kanske inte är större men vi personal är färre. På em är vår stressigaste tid, och jag vill ge och ge, men hur länge orkar jag?

  4. Jennie skriver:

    Jag är den där som är superlycklig över att jag idag jobbar på en privat förskola, hög personaltäthet och små barngrupper. Här har jag jobbat i snart 15 år och skulle inte vilja byta det mot något annat i världen. Här kan jag känna arbetsglädje och verkligen ägna mig åt barnen, både i grupp och individuellt. På ”mitt” ställe har vi idag 14 barn på stora avdelningen och 8 st på småbarnsavdelningen. Men jag känner igen det där med stora barngrupper och lite personal, när ska våra politiker lära sig att allt betalar sig själv i slutändan???

  5. Lex skriver:

    Det här kommer låta lite konstigt, men rekommendationen med 15 barn per barngrupp, har jag aldrig hört talas om innan det stod att det slopas. Och då LÄSER jag till förskollärare. Och har aldrig träffat på en barngrupp som är så liten, om det inte var en småbarnsgrupp på 13 barn, 1-3 år. Det kan jag tycka är ganska underligt!! Att man dessutom har femton-timmarsbarn som räknas som ett halvt barn, vilket innebär att du får in två femtontimmars, samtidigt fast det räknas bara som ett. Jag har sett en barngrupp svälla till 23 mellan nio och två, tre dagar i vecka och fortfarande är man bara tre personal. Inte undra på att många förskolor och pedagoger går på knäna. Har du förresten sett det senaste? I Linghem ska de höja antal barn per personal från 6,3 till 6,7… kul va 😉
    Men jag håller med, det finns alldeles för många barn i varje grupp, det behövs fler förskolor för att kunna ta emot alla underbara barn. Det är fruktansvärt att se pedagogerna kämpa för att se alla barn och barnen som kämpar om uppmärksamhet från pedagoger, föräldrar (som dessutom, som du skrev i ett tidigare inlägg inte alltid har tid att kolla på sina barn utan i sina telefoner etc.). Det är precis som du säger inte alls konstigt att barn mår dåligt och är allmänt stressade.

  6. Eric skriver:

    Bra skrivit! Dock har det aldrig hetat dagis utan endast kallats det.

  7. Elisabeth Dawson skriver:

    Vad gör föräldrar .måste man ha allt.Det finns så mycket som barn nöjer sig med.Kan det tänkas att man orkar vara med sina barn .Måste ju vara det bästa eller ??????

  8. Emma skriver:

    Utan att vara det minsta kunnig i denna debatt vill jag bara slänga in tanken om att i England exempelvis är det alltför dyrt för många familjer att ha barn i förskolan. Naturlig förklaring till att grupperna är så små?

  9. Henrik skriver:

    Men du jämför ju äpplen med körsbär! I bl.a. USA, Kanada och Storbritannien betalar ju föräldrarna stora summor (5-10000sek/månad) för barnomsorgen. Hur mycket betalar du? Om du vore villig att betala för att de skall ha det bra så är det naturligtvis inte omöjligt att få en pedagog per barn!
    Måste man betala är det naturligtvis också så att man minimerar barnets tid på dagis etc.

    Någonstans skall ju pengarna komma ifrån.

    ///H

    • mmafarsan skriver:

      Hej Henrik!

      De allra flesta betalar redan en hel del för förskolan, genom kommunal skatt. Och jag tror många av oss, inklusive jag själv, skulle vara beredda att betala att betala mer för bättre alternativ.

      Finland ligger ju bättre till än oss, och där är barnomsorgen kommunal.

  10. Cissi skriver:

    Jag tänker spontant också att allt detta ansvar till barnens trygghet inte enbart ska läggas på deras situation i förskolan utan att vi som föräldrar också måste se till att barnen får drägliga dagar. Ingen 2-åring med 40 timmarsveckor på förskolan kan bli lugn och trygg, den ständiga stimulansen utan möjlighet till lugna pauser på egen hand är helt enkelt för stor för ett litet barn att hantera. Nej, fram för fler deltidsarbetande så att vi som föräldrar också tar vårt vuxna ansvar och inte litar på att förskolan och skolan ska göra allt jobb för att skapa trygghet. Jag tror att vi måste omvärdera hela vårt sätt att leva.

    • Emma skriver:

      Då föräldrarna oftast jobbar 40 timmarsveckor så blir barnens ”jobbvecka” 45-50 timmar beroende på föräldrarnas restid till och från jobbet.

  11. Elizabet skriver:

    Låt mig då inleda med att säga: check your facts! Vad bygger du dina siffror på? Är själv förskollärare och har bland annat studerat olika förskolor i USA, och jag kan lova dig att 3 barn per 1 pedagog stämmer verkligen inte! Det säger ju sig självt att en siffra inte kan avgöra ett mått på kvalitet, särskilt när det antalet är orealistisk. Skolverket har ju uttalat att PISA tyder på ett övergripande systemfel. Ingen har förnekat att det startar i förskolan, men däremot bygger den studien på mätbara resultat som ju endast ter sig i skolsammanhang, så det kan man ju inte gå ifrån. Jag skulle snarare skylla på den grova kommunaliseringen som inte säkerställer tillräcklig utveckling. Förskolor kan göra mer, problemet är resurser och kompetens. Man kan inte undvika att skylla på faktumet att det har satsats fel i grunden och nu går det inte att bli av med inkompetent personal som minskar barnens chanser för full utveckling. Nånstans får man faktiskt själv ta ansvar i ett så pass decentraliserat system och sluta skylla på staten. Ja, det finns brister men använd resurserna som faktiskt finns till sin fulla kapacitet!

    • mmafarsan skriver:

      Hej på dig Elizabeth!

      Jag tror inte att jag behöver ”check my facts” speciellt mycket. Fakta i denna krönika kommer b la ifrån American Public Health Association och American Academy of Pediatrics. Således ganska säkra källor. Sedan är USA hemskt stort, och om du arbetat på en förskola där verkligheten sett annorlunda ut, ja då är det väl så.

      Den stora skillnaden är dessutom att länder som just nämnda USA och Storbritannien har stränga riktlinjer för hur stor en grupp med barn faktiskt får bli. Det spelar ingen roll om du har tjugo pedagoger i en grupp med lika många barn. Gruppen blir för stor, och barnen störs något oerhört i sin anknytning och inlärningskapacitet.

      Sen är det givet att jag beskyller staten? Vem ska jag annars skylla på? Det är statens övergripande ansvar att sköta förskoleverksamheten, vilket den gör via sina kommuner. Jag har redan tagit mitt ansvar i det faktum att ingen av mina barn befinner sig i den kommunala omsorgen. Den är i mitt tycke allt för belastad för att kunna tillgodose mina barns behov av trygghet.

      Jag tror, dessutom, inte att det finns någon ”inkompetent personal” inom förskoleverksamheten. Det är ett ganska starkt påstående. Pudelns kärna är istället att det finns FÖR MÅNGA barn på FÖR FÅ platser och pedagoger. Och vi börjar se frukten av det nu, i ökade bokstavsdiagnoser och sviktande inlärningsförmåga i skolan.

  12. Carro skriver:

    själv arbetar jag med femton treåringar på två pedagoger. och som en dålig julklapp ska vi få ett barn till i februari. Jag orkar iaf inte mycket längre…

  13. Alexandra skriver:

    I min verklighet som förskollärare så har vi 8.5-9 barn per vuxen NÄR alla 3 pedagoger kan vara i barngrupp samtidigt, som är 1-3 timmar per dag! Resten av tiden är det bara 2 pedagoger på nästan samma antal barn= ca 12-13 barn per vuxen! De allra flesta barn går heldagar ca 7.30-16.30 och det finns alltid barn mellan 6.00-17.30 (ibland 18.30) som vi pedagoger måste täcka upp. Plus barnfri tid på kvällar för avdelningsmöten, arbetsplatsmöten och egen lästid/reflektionstid/planeringstid. Och under dagtid när det är raster och planeringstid för pedagoger så är det ca 17-18 barn per vuxen (2 avdelningar som hjälper varandra). Sedan skall det tilläggas att det alltid i en barngrupp finns de barn med behov av extra stöd som vi oftast inte har någon extra hjälp med.
    Jag verkligen älskar att vara förskollärare och få jobba med fantastiska barn men det skär i hjärtat när man inte räcker till! Att inte ens kunna ge alla barn den trygghet de behöver som är den viktigaste grundstenen för deras lek och lärande. Att inte räcka till gör oss pedagoger stressade som i sin tur gör barnen stressade. Lägg sedan till den stress barnen får av föräldrar som själva har ett stressigt jobb eller andra orimliga krav på sig i dagens samhälle. En ond cirkel är i gång och barn, pedagoger och föräldrar mår dåligt! Vart är framtiden för våra barn på väg!?! Jag hoppas verkligen alla politiker vaknar upp ordentligt och ser detta problem och gör något åt detta snarast!

  14. Maria skriver:

    Det är fakta det du skriver kring nyckeltal i svensk barnomsorg. Jag gillar dock att nyansera vardagens problem.
    Vad betyder tredje pedagogen för barnens trygghet?
    Vad betyder det att en pedagog är närvarande och följer sitt pedagogiska uppdrag liksom sitt omsorgsuppdrag och sitter still med barnen.

    Det finns således också en problematik i hur vi bygger och inreder miljöerna för barnen och vilket ansvar pedagoger tar för hur de påverkar barnen. Det är inte bara antal barn per pedagog som säger något om kvalitén på omsorg och pedagogik för barnen i svensk förskola.
    Hur många dagar är det full barngrupp per vecka?

  15. familjekampanjen skriver:

    Alla ni pedagoger och föreskolearbetande – har ni någon gång en tanke på, hur många barn som lämnats till er vård och fostran på grund av politiskt-ekonomiskt tvång?
    Att er vård av två barn motsvarar vad en heltidsarbetande skapar i sitt arbete enligt Statens Offentliga Utredning SOU79:89, civ.ek. Petra Lantz, vilket alltså är är en kostnad av ca 15 000 kr per månad och barn.

    Känner ni alls till, att en normalinkomsttagare betalar 69% av sitt arbetes värde i öppen och dold skatt? Och att man därmed får behålla mindre än en tredjedel av värdet av sitt arbete själv?

    Nu behöver en familj, för att kunna leva drägligt, själv få behålla ungefär två tredjedelar av en normalinkomst. Det innebär, att vi måste vara två inkomsttagare för att till oss själva skrapa ihop två tredjedelar av en normalinkomst att leva för.

    Har ni någon gång tänkt på, att på 50- och 60- talen, kunde en arbetare försörja sin familj på sin enda inkomst? Ty då var skatteuttaget inte två tredjedelar, utan bara en tredjedel, så det blev kvar de nödvändiga två tredjedelarna på en enda inkomst.

    Känner ni alls till, att det funnits en tid, när svenskar var självständiga, myndiga medborgare, som ansåg att ”Frihet är det bästa ting, som sökas kan all världen kring” – och inte som dagens kuschade svenskar, Undersåtar, som inte ens vet, hur och varför de blivit styrda, förledda, omyndiga, okunniga, stressade och olyckliga – vilket ju visas av alarmerande siffror för psykiska problem och självmord i vårt land.

    • prussiluskan skriver:

      Jag funderar också på hur många timmar/dag ett barn är på förskolan nu jämfört med på 80-talet? Är det någon som tittat på det? Min mamma var hemma till jag var 7 år, är det många som är det i dagens samhälle? Det kanske är vi föräldrar som ska börja tänka till också, mår barnen bra av att växa upp på förskolan? Idag är nog de flesta barn mer på förskolan än i hemmet:-( Hur blev det så, att vi föräldrar lämpar över ansvaret för våra barn på förskolan…….

  16. Ninnie skriver:

    Jag är en förskollärare med lång erfarenhet från dagis/förskola. Jag var med på 80-talet, då vi var fyra heltidsanställda i en barngrupp på 12 barn, 1-3 år gamla. Det arbete jag gjorde då och den miljön barnen hade på dagarna går nästan inte att jämföra med det jag gör och hur vardagen ser ut idag för de 1-3-åringar jag har i min barngrupp.
    Idag är vi tre pedagoger på 17 barn, 1-3 år gamla.

    Men det som också är en mycket STOR skillnad för barnen idag och barnen då är deras ”arbetstid” på förskolan. Då var det vanligt att barnen var på förskolan ca 6-7 timmar/dag, ca 8.00-14.00 eller så. Vi hade öppet mellan 7.00-17.30. Idag har förskolan öppet från 6.00-18.00. De flesta barnen kommer före frukost (d.v.s. 8.00) och går hem ca 16.30-17.00 Nio-tio timmar om dagen alltså. Vi har ett flertal barn som kommer redan kl 6.00 på morgonen, måndag-fredag, och går hem 17.00. Det är en arbetstid på 11 timmar för ett barn!!!!

    HUR tänker föräldrarna-det undrar jag ofta. Vill man verkligen att ens barn ska tillbringa hela sin barndom på förskolan? För det är ju det barnen gör.
    Möjligheten att arbeta deltid för småbarnsföräldrar är likadan nu som på 80-talet, VARFÖR utnyttjar föräldrar inte den??? Vad är viktigare än ens barn???

    Jag och mina två kollegor gör verkligen allt som står i vår makt för barnen på förskolan, en vi kan aldrig, aldrig, aldrig ersätta er föräldrar och det ni kan ge era barn!

  17. Tessan. skriver:

    Vi valde medvetet dagbarnvårdare (dagmamma) till vårt barn, pgr av mindre barngrupp b la. Vi jobbar 80% bägge 2 för att vårt barn skall få kortare dagar och för att vi vill vara med vårt barn. Vi är inga höginkomsttagare, men har valt bort resor etc för att kunna vara med vårt barn. Förstår att inte alla har möjlighet tíll det om man är ensamstående etc, men fler skulle absolut kunna gå ner i tid. Har vänner som är mitt i karriären vars barn går på förskola 50 tim i veckan. Tycker det är helt galet, men alla får ju göra som de själva vill.

  18. Jenny skriver:

    Är det någon som vet om barngrupperna hos dagbarnvårdare och hos kooperativ etc räknas in i statistiken?
    I vår kommun sägs det att medelstorleken på barngrupperna är strax under 17 och att den har legat konstant i flera år. Jag har haft barn i förskolan sedan 2006 och tycker inte att det verkar stämma. Man ju hur det där medlet räknades ut …

  19. Skidåkarmamman skriver:

    Hej
    Människor har faktiskt ett fritt val och är man två föräldrar så klarar man sig faktiskt på EN lön så man kan vara hemma med det bästa och viktigaste som finns nämligen sina barn. Man får prioritera vad som är viktigast. Ha lite lån, cykla till arbetet, semestra i Sverige, plocka bär å fiska mm ja det finns en hel massa att göra för att kunna leva ett fritt liv tillsammans hela familjen.. Det blir en utmaning att ”klara allt” med liten inkomst. Dagens föräldrar borde ej tillåta läget hur det är på förskolan idag. Något måste göras NU. Jag har följt min magkänsla och det borde fler göra. När det känns rätt så är det rätt!
    Hälsningar hemmamamman

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s