Varför försvinner det mänskliga ansvaret för att det är tävling?

Jag har varit inne på ämnet och tassat förut. Och nu tycker jag med anledning av det här att det är dags att ryta ifrån igen. För tydligen är Sotji det enda staden på jorden där det inte finns homosexuella.

Ibland är folk så dumma att klockorna stannar. Och det är just av den här anledningen som våra svenska idrottare har ett ansvar inför de Olympiska spelens start om två veckor. Eftersom en bojkott inte kommer bli av (även om det kanske vore det bästa alternativet) så är små, subtila, protester på plats bäst. Jag tänker åter på saker i stil med Emma Greens naglar.

Och nej, vi kan inte gömma oss bakom ”Idrott och politik” hör inte ihop argumentet längre. För det här handlar inte om politik, det handlar om något som är så otroligt mycket mer viktigt. Nämligen mänskliga rättigheter. Rättigheten att få leva som, och med vem, man vill. Att kunna få älska vem man vill utan att bli anklagad som om man vore en brottsling för det. Jag applåderar för övrigt Tysklands uniform inför OS. Det är sublimt. Men det kan också tolkas som ett stöd mot HBTQ-rörelsen. Dock surnar jag till på uttal av den här arten. Det är visserligen ett tag sedan. Men jag har inte sett någon i Tre Kronor uttrycka motsatsen. Visa lite ryggrad för farao! 

Och åter, nej, man kan inte som idrottsprofil gömma sig bakom sin idrott. Att man har tränat i fyra år, eller ett helt liv, för just den här stunden. Att skylla på det och sedan rycka lite på axlarna. ”Jag är här för idrotten. Det andra är hemskt, men vad ska jag göra åt det?”- mentaliteten. Jag väljer åter att se på det så här: Om någon chef helt plötsligt skulle komma på den korkade idén att på mitt jobb bestämma att homosexuella inte fick vara öppna med vem de älskar, skulle jag då acceptera det? Nej. För tusende gången, nej! Jag skulle härja hej vilt! Sätta upp plakat. Skriva protestlistor. Måla naglarna i regnbågens alla färger. Ha rosa fjäderboa på jobbet. Ja, ni förstår.

Som idrottsprofil kan man kanske inte ha rosa fjäderboa. Särskilt inte bob-åkare och sådant. Den kan säkert fastna och ställa till det. Men man kan göra andra saker. Man kan öppet fördöma Rysslands kräkning av mänskliga rättigheter. Man kan måla sina naglar. Man skulle kunna ha på sig en rosa fjäderboa på medaljcermonin. Förstår ni vad det skulle kunna ge för medialt genomslag? Och vilken press det skulle kunna sätta på de ryska myndigheterna? Som idrottsprofil har man ett ansvar, särskilt mot den yngre generationen. Och vad skulle kunna vara bättre än att t ex Tre Kronor stod upp för HBTQ-rättigheterna? (som faktiskt inte är konstigare än en vanlig mänsklig rättighet som demokrati och dylikt. Faktiskt.) Att stora, tuffa macho-tre-kronor målade sina naglar rosa. Eller för all del någon annan färg? Sublimt, kan tyckas. Men ändå, en viktig gest.

Så, idrottsmän och idrottskvinnor: det här är Er chans! En chans att faktiskt göra något större än att ”bara ta guld”. Att stå upp för något så självklart som M-Ä-N-S-K-L-I-G-A fucking rättigheter. Och det är långt mycket mer värt än alla guldmedaljer i hela världen. Sluta göm Er. Var de förebilder ni faktiskt ska vara.

Gärna med rosa fjäderboa.

Image

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s