Jag är sjuksköterska – inte lokalvårdare

 

Ja. Han kan få både dumstrut, svart kamel och min röst i ö-rådet. Vem? Joakim Kenndal, kommunikationsdirektör på Sahlgrenska sjukhuset. Är det förresten inte märkligt, att just kommunikationsdirektörer har en sådan förmåga att slänga ur sig blunder efter blunder? Ska inte just kommunikation vara deras expertområde? Nåväl. Varför ska han röstas ut? På grund av det här uttalandet. 

”Även om vi vet att sjuksköterskor har mycket att göra, så accepterar vi inte att de hoppar över städningen”.

Ja tjena. För det första så ska jag, innan någon ballar ur fullständigt, med emfas understryka att såklart så ska vi städa upp efter oss. Sjuksköterskor, undersköterskor och läkare. Ja, det gäller de två yrkesgrupperna också, även om Joakim verkar ha hoppat över dem. Ungefär som när man spiller kaffe i personalrummet. Man torkar upp efter sig. Självklart. Så har vi klarlagt det. Jag tycker alltså inte att någon annan ska städa upp efter oss, i det hänseendet att vi ska få drälla som vi vill, och så ska någon annan få städa. Vi är trots allt inte politiker. Vi är ju syrror, för Guds skull.

Men, trots att Joakim snabbt var ute och gjorde en kovänding, på typiskt politiskt manér, så måste jag slå ned på det här som en slaghök mosar ner en hare i potatisåkern. För hela det här märkliga resonemanget understryker på ett sådant fundamentalt sätt hur den stora allmänheten ser på vårdpersonalen. Vi ska vara experter på omvårdnad, kunna hålla sju bollar i luften samtidigt, vara psykologer, servitriser och till detta ha världens största urinblåsa. För att få gå på toaletten är faktiskt oftast en utopi. Till detta ska vi nu tydligen vara lokalvårdare också. Och om vi någon gång försiktigt opponerar oss, ja då är vi bara gnälliga och ”borde ha tänkt på det när vi valde yrket!” Vi blir allt mer ett yrke som ska vara så mångfasetterat att vi snart liknar arméns alla  specialistförband. Tillsammans. Och om vi mitt i allt detta missar att göra något som att städa, då ska vi tydligen få en rejäl verbal smocka för det. Med en antydan att ”här ska ni minsann inte tro att ni kan hoppa över att städa!” Som om vi vore lata. Det kan banne mig inte ses som något annat än en skymf. 

Jag har funderat och funderat över om jag kan komma på något annat yrke, än det som sköterska, som är så nedtyngt av extrauppgifter. Och jag har inte kommit på något. Nej, jag gnäller inte. Jag älskar mitt arbete. Jag lever för att hjälpa andra. Men tänk steget längre. När jag går på mitt pass, då ska jag sköta allt som hör min profession till. Så långt allt gott och väl. Men till detta har jag alltid extraområden som ska skötas. Och då menar jag inte det vanliga självklara arbetet i att städa med sprit och fixa i ordning efter avslutad patient. Nej, jag ska kontrollera maskiner, räkna läkemedel samt grundstäda andra rum. På vilken annan arbetsplats ser det ut såhär?

Ska banktjänstemannen städa av toaletten i foajén? Jag som syrra ska ju städa toaletter som inte hör mina patienter till. 

Ska byggarbetaren gå ett varv runt bygget och tömma papperskorgarna? Jag som syrra ska ju tömma sopsäckar i korridorerna? 

Ska långtradarchauffören stanna till vid vägkanten och korrigera en omkullvält vägskylt? Ska kommunikationsdirektören häva ur sig dumhet efter dum…nej, förresten. Stryk det där sista. Det var inget. Vi ska såklart hjälpas åt! Hålla rent och snyggt för våra patienter, både ur smitto- och vålmåendesynpunkt. Men! Vi kan inte åter och åter beläggas med allt mer extrauppgifter. Allt i effektiviseringens goda namn. För då hinner vi snart inte med det vi är anställda för att göra, nämligen att värna om patientens välmående. Och vi kan inte fortsätta att acceptera att bli behandlade som någon sorts tredjeklass yrke, som bara ska stå med mössan i hand och acceptera allt vi blir tilldelade. Samtidigt som kommunikationsdirektörer ska läxa upp oss i media. Förstår ni inte vilket slöseri med kompetens detta är? Det är, som redan nämnt, en skymf mot all vårdpersonal.

Vi är värda mer än så! 

Patienterna är värda mer.

Jag är sjuksköterska – inte lokalvårdare.

 

Image

”Kommunikationsdirektören sa att någon tappat ett glasspapper på parkeringen? Har någon sett det? Jag ska nämligen städa här. Vad sa du? Nej, jag är inte lokalvårdare. Jag jobbar som sjuksköterska. Ja, det kan verka lite konstigt, men att städa parkeringen utanför sjukhuset hör till mina extrauppgifter.”

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Jag är sjuksköterska – inte lokalvårdare

  1. Ping: Jag är sjuksköterska – inte lokalvårdare | Christer.L.Hansson

  2. Anna skriver:

    Jag känner igen tendenserna mycket väl och jag är förskollärare. Att dokumentera, utvärdera (mååånga, lååånga, tidskrävande, meningslösa formulär!), tvätta, diska, hantera mat, vara trädgårdsskötare, hantera föräldrarnas och barnens scheman och godkänna eller avslå dem, tömma sopor, kolla tempen i kylen mm. mm. är exempel på vad vi lägger tid på. När extrauppgifterna börjar ta upp till hälften av tiden som man i sin enfald trodde skulle vara tiden att utföra sitt yrke på med barnen så har det gått för långt. Dessutom finns inte tiden utan man så tydligt måste ta den tiden från barnen och från det som verkligen gynnar dem, bra recept på sress hos både barn och personal. Jag känner så väl igen din frustration, suck!
    Hälsningar Anna

  3. Ping: Arbetsuppgifter | Dr Cosmic

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s