”Stängt – p g a överbeläggning”

Jag ögnar mig igenom artikel efter artikel. Alla handlar de om samma sak. Den akuta bristen på vårdplatser på samtliga sjukhus i hela vårt avlånga land. Personalen går på knäna, jobbar över, sliter och släpar, men situationen förändras inte. För så fort en patient skrivs ut, ja då finns en till i kö. Som vill ha hjälp. Risken är dessutom högre nu, i denna ljuva sommartid, att patienten är en sådan som personalen inte alls är van vid. Att det är en s.k. ”satellitpatient”. Med andra ord, en patient som egentligen skall vårdas på en annan avdelning, men läggs in där det finns plats. Och det förstår väl alla, utom möjligen då våra beslutsfattande politiker, att vården blir sämre för dessa patienter. Bredvid det solklara faktum att personalen får arbeta med en patient de inte alls är vana vid.

Det här är intet nytt. Det sparas varje år på alla sjukhus. Vårdplatser stängs ned, faktum till trots att vården är en av få arbetsplatser där arbetssituationen är konstant över året. Vi har inga toppar och dalar. Vi har olika inflöden, beroende på årstid, men patientinflödet är på det stora hela det samma. Och man behöver inte vara matematiker för att inse att färre vårdplatser, på färre personal, på samma mängd patienter som innan, är en olösbar ekvation. Detta oavsett ”effektiviseringar” och ”teamutbildningar”.

Om gemene man i Sverige insåg att flertalet sjukhus i vårt land dagligen skickar hem patienter, som för kanske fem år sedan hade varit solklara inläggningsfall, hur skulle de då reagera? Den bistra sanningen är faktiskt så, att våra sjukhus är proppfulla. Det finns inte ens sådana där beryktade ”sova-i-sköljen”-platser. Hade vi varit en affär hade vi satt upp en skylt i entrén. ”Stängt – p g a överbeläggning”. Nu fungerar vi som tur var inte så.

Men så fullt är det.

Detta skapar dessutom, bredvid stort obehag och ibland hälsofara för våra patienter, stora slitningar inom organisationen. Alla avdelningar ser, förståligt nog, till sina egna intressen. Man vill inte ha fler patienter, fler överbeläggningar. För man vill bara överleva det här passet, för att orka med nästa. Och nästa. Fram tills dess att semestern är slut, och fler platser öppnas upp. Produkten blir en svårarbetat, trögflytande arbetsplats, där ingen kan eller orkar bjuda till. För bjuder man till ett uns mer, då kanske man själv dundrar rakt in i utbrändheten. Som så många andra av sina kollegor.

Hur f-n(!) har det blivit såhär? Hur kan det vara ok att vi, och alla dem vi ska vårda, dagligen tar käftsmäll efter käftsmäll, bara för att beslutsfattarna vägrar skjuta till mer pengar? Jag undrar stilla, ”om det var deras mormor, fru, man eller barn som råkade illa ut, skulle de agera då?”

Vad krävs egentligen för att någon ska agera? Är inte värdighetens gräns redan nådd, trampad och spottad på? Passerad för flera år sedan? Självklart är den det. Men inget händer, annat än att personal arbetar sig till utmaningens yttersta gräns, och patienter dör.

Du, politiker, hur länge till ska det här få pågå?

untitled

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till ”Stängt – p g a överbeläggning”

  1. christerhansson skriver:

    Reblogga detta på Christer.L.Hansson och kommenterade:
    Mycket bra skrivet!!!

  2. anita skriver:

    Kan inte låta bli att dela Dina enormt bra texter i gruppen ” Människan i fokus” på facebook. Tusen Tack för att Du delar med Dig av så mycket kloka tankar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s