Ständigt trött – med ansvar för liv

Såhär har vi det : http://www.vk.se/1295347/standig-jetlag-jobba-natt-i-varden

Det kommer givetvis inte som någon nyhet. För sköterskor över hela landet är det här verkligheten. Att ständigt gå runt i en dimma av trötthet, att knappt orka med sig själv för att man är så trött. Jetlaggad. Det gör mig knappt upprörd längre. Det har på något vis blivit vardag. Vi ska vara trötta i vården. Vi ska se ut som Zombier direkt hämtade ur ”The Walking Dead”. De där mörka ringarna kring ögonen har blivit en accessoar lika vanlig som namnskylten vi bär.

Vad som däremot gör mig upprörd är att bläddra igenom kommentarerna under artikeln. Ulla Olofsson, arbetsmiljöstrateg, Västerbottens läns landsting, tycker att modellen med att arbeta natt/dag och kväll är helt ok. Man får ju arbetsförkortning! Tio procent! D vs – du som arbetar natt får fyra timmar extra i veckan att försöka ta igen all sömn på. Tack så mycket Ulla! Uppenbarligen arbetar inte Ulla natt själv, och bortser helt ifrån att all forskning påvisar att någon som är jetlaggad behöver ca en vecka att återställa sig på. Och då pratar vi om under optimala förutsättningar! Vi har de sämsta förutsättningar, för vi kan tvingas arbeta dag, kväll och natt. Samma vecka. Ingen periodisering här inte.

Förutom Ullas kommentar, så ser jag en del övriga syrliga kommentarer i stil med att ”Ni visste vad ni valde när ni började arbeta på sjukhus!” och ”Vi arbetar också skift, inom en annan bransch! Och vi gnäller inte minsann!”

De fakta som glöms bort när de här kommentarerna uppstår är många. Ja, vi visste såklart vad vi ”gav oss in på”. Men vi räknade inte med att resurserna på våra sjukhus så snabbt skulle reduceras så till den milda grad att det börjar likna tredjevärldenstandard. Jag tror inte heller någon räknade med att vi skulle överbeläggas så att patienter skulle få ligga i sköljar och städskrubbar, när vi började studera till vårt yrke. Bara de här två exemplen påvisar en arbetsbörda (och patientrisk!) som eskalerat lavinartat , och är oacceptabel!

Vidare så går det faktiskt inte att bortse ifrån att vi ansvarar för liv. Faktiskt. Om vi är för trötta, om vi inte är så alerta som vi bör vara, då kan det faktiskt resultera i att någon far mycket illa. Eller, i värsta fall, dör. Kort exempel: prova själv att vara vaken tre nätter på raken, sova minimalt och knappt kunna äta p ga illamående, och sätt dig på tredje nattens morgon med en mattebok. Du får inte göra några fel, alls. Lycka till!
Som lite grädde på moset kan jag tillägga att jag, när jag själv jobbar natt, har pass som är elva och en halv timme långa. Jag arbetar således nästan ett och ett halvt ”normalt” arbetspass. Och det gör jag jetlaggad. Med ansvar för liv.

Tror ni det är bra? Jag är ständigt trött, och har ansvar för liv.

Kanske dags för en förändring, eller vad säger ni?

zombie_tired_by_silenceinthecourt89-d4znlsb

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Ständigt trött – med ansvar för liv

  1. Förstår verkligen din frustration. Det behövs mer resurser till vården och självklart en rimlig arbetsbelastning med arbetstider som man orkar med. Förstår inte varför så många hyllar den svenska sjukvården och påstår att vi är världsbäst. Kanske var vi det någon gång men nu behövs krafttag för att göra den anständig igen.

  2. Happygoluckiest skriver:

    Jag jobbar också natt på sjukhus och vet hur trött man är. Jag vet av egen erfarenhet att trots att patienterna ligger i korridoren, att vi är alldeles för lite personal, har löjligt dålig lön, bedrövliga arbetstider och en arbetsgivare som är ett stort skämt, så har vi trots det världens bästa vård. För patienterna får den vård de behöver. Det är ju egentligen ett mirakel i sig att vi lyckas med den bedriften när ingen tackar oss för det eller ger oss arbetsförhållanden och lön därefter. Jag kan bli förbannad när jag läser artiklar där fokus läggs på skitsaker som att en patient fick vänta på ambulans i tre timmar fast hon hade fått en spik i foten. När patienter gnäller över att de fick mat de inte tyckte om, när en del tycker att det är förjävligt att de fick ligga i en korridor i en timme för att vi var tvungna att torka blod och spyor från väggen i rummet innan patienten skulle kunna flyttas in där. Tröttheten växer när jag ser medias häxjakt på den akademiska, högutbildade och livräddande personalen som gör fucking allting, men ändå är det inte bra. Visst har vi världens bästa vård om man bara ser till den medicinska behandlande vården. Men det räcker inte med att få blindtarmen bortopererad. Man vill ha kaffe på sängen, eget rum och helst en sköterska som kommer en sekund efter att man larmat också. Allt detta omkringarbete som hela tiden växer ska vi göra utan att personalstyrkan utökas eller att lönen höjs. Och vi gör det. Vi borde ha medalj istället för få skit i media.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s