Det är vårt jobb

”Släpp loss mig -jag ska döda dig!”
Patienten vrålar där hen ligger fastspänd på en spineboard. Tur är väl det, eftersom flertalet otäcka droger cirkulerar i hens blod när jag står där bredvid britsen. Bland annat högst otrevliga MDPV, mer känt som kannibaldrogen, vilket gör patienten närmast psykotisk och aggressiv.  Mycket, mycket aggressiv. Jag tackar åter min lyckliga stjärna för att patienten inte kan göra slag i saken, och fortsätter med mitt arbete.

Så här kan det vara i vården. Jag kan bli hotad till livet, utskälld och ibland dessutom spottad på. Jag kan givetvis ha mina åsikter om detta (jag gillar inte att bli önskad livet ur), men jag är där för patientens skull. Så länge jag inte befinner mig i direkt livsfara utför jag mina arbetsuppgifter. För patientens skull. Det är mitt jobb. Oavsett vad jag kan tycka och känna för vissa patientgrupper (jag kan också bli matt när samma missbrukare dyker upp för tredje gången en månad. Och dessutom behandlar mig som skit), så vårdar jag dem alla på lika villkor. Det är mitt jobb. Min yrkesroll. Och där har mina personliga åsikter som privatperson ingen plats. Då utför jag inte längre mitt arbete korrekt.

Därför blir jag rätt matt när jag ser den debatt som just nu rasar kring vårdpersonals rätt att vägra utföra vissa typer av vårdåtgärder. Åtgärder som i övrigt är helt sanktionerade och lagliga, ska nu således få bedömas av individen själv? Beroende på eget etiskt- och/eller trosuppfattning? Tillåt mig protestera. Ponera att jag skulle göra detsamma i exemplet ovan? Jag menar, vad har jag för lust att vårda någon som hotar mig till livet? Ska jag då få strunta i det, för att det inte tilltalar mig? Givetvis inte. Alla vi som valt (ja, vi har gjort det egna valet) att arbeta inom vården förstod nog att vi skulle få möta tuffa situationer i vår yrkesroll. Men, vi ska ändå utföra dem. För att det är vårt jobb.

Har man ett tankesätt som inte passar det arbete man utför, så ska man inte jobba kvar.  Så enkelt är det faktiskt. Är man till exempel barnmorska och inte kan ställa upp på fri abort, så ska man inte arbeta som det. Som privatperson får du givetvis tycka vad du vill.  Så även i din yrkesroll.  Men det ska aldrig, aldrig någonsin få påverka den vård du ger dina patienter.
Vi är där för dom – inte tvärtom.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Det är vårt jobb

  1. vrangpelle skriver:

    Och nu ska det tilläggas att barnmorskan som det handlade om vägrade inte bara abort. Hon vägrade även att vårda kvinnor som genomfört en abort och hon vägrade även upplysa ungdomar om olika preventivmedel. Hon har valt fel yrke. Samvetsfrihet inom vården kan man bara inte ha.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s