Inbördeskriget som är ett sjukhus

Jag har ju tidigare varit inne på hur det kan vara att möta patienter och dess anhöriga, både på gott och på ont. Men det finns en sak jag inte berört, som de flesta kanske är lyckligt ovetande om. Och det är förhållandet mellan kliniker på sjukhuset. De flesta av er tror säkert att sjukhuset är som en enda stor familj, där alla tänker på patientens bästa och har det som fokus.

Fel.

FEL! Jag skulle snarare vilja likna sjukhuset vid ett inbördeskrig, ungefär som under Balkankrisen. Du har ett gäng falanger som alla slåss för sina egna intressen. Ingen har någon egentlig lust att hjälpa den andra, om det inte gynnar dem själva. Det här har så klart sina förklaringar. Besparingar och nedskärningar har lett fram till den här situationen. Alla är så utarbetade att de inte orkar något annat än att släcka sina egna bränder och hålla ryggen fri. Thats it.

Kirurgen vill inte ha en patienten, för den kan nog möjligen vara urologens. Kardiologen vill inte ta i en patient för att denna har lite feber, ska inte infektion ha den? Infektion slår bakut och hävdar med emfas att de inte kan sköta hjärtpatienter. Intensiven har fullt, och tycker att patienten kan ligga med övervakning på en semi-intensiv-avdelning. Så här håller det på. Vem är det som hamnar i kläm? Patienten såklart. Patienten, och under jourtid mina stackars kollegor till läkare, som måste ringa fler samtal än en telemarketingarbetare. Samtidigt ökar överbeläggningar och antalet satellitpatienter stadigt.

Återigen så är det inte svårare än så att fler händer behövs. Fler sängar. Och det måste få kosta. Om folk får en chans att andas ut och inte oroas över hur de ska orka med dagen, så lär detta inbördeskrig snabbt försvinna. Frågan är bara när de som sitter på pengarna ska förstå detta. Att svaret inte ligger i effektiviseringar. Eller i ”nya arbetsmodeller”.

På tal om att kosta. Landstinget i Östergötland byter namn till Region Östergötland. Fint, kan tyckas. Vad hela eländet med byte av mejladresser, logotyper, profilkläder, skyltar och dylikt kostar är väl bäst att bortse ifrån. Det är ju inte så att dessa pengar skulle gjort bättre nytta någon annanstans…Eller?

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Inbördeskriget som är ett sjukhus

  1. Ingela Eriksson skriver:

    Ibland känns det som att vi arbetar tillsammans. Nej det gör vi självklart inte, men som SSK på AKM, känner man igen det du skriver väldigt väl. Läser ditt senaste inlägg om vem som ska vårda patienterna.
    Tänker när jag ser vissa patienter rulla in i ambulanstriagen. Suck, denna person kommer ingen vilja ha.
    Vårt ständiga inbördeskrig vad det gäller platserna är helt” sjuk” och över jul och nyår värre än vanligt. Det är då julhälsningen från vår sjukvårdsdirektör kommer; Ha nu en lugn och avslappnad helg med vila. Ät grönt och gå härliga promenader.

    Tack för en rolig/ allvarlig och realistisk blogg!
    / Ingela

  2. louisedock skriver:

    Bra inlägg! Svårare än så är det ju inte. Konstigt att det ska vara så svårt att få till lösningen…

  3. Vad är en satellitpatient?

    • mmafarsan skriver:

      Kristina: det är en patient som vårdas på en annan avdelning än den är inskriven på. Exempelvis en kirurgpatient som inte får plats på kirurgen, som får vårdas på infektion istället, trots sina kirurgiska problem. Patienten ägs således fortfarande av kirurgen, men vårdas av annan personal.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s