Får det lov att vara en stickad rullstol?

Det har faktiskt hänt en del sedan jag blev färdig syrra, för tre år sedan. Löneupproren har gjort sitt, och ingångslönerna klättrar långsamt uppåt. Sjuksköterskans status har bredvid detta också stigit. Nyutexaminerade syrror vet att de är värda sin vikt i guld, och att det arbete de utför ska vara betalt efter ansvarstagande. De törs ställa krav på arbetsmiljö, villkor och lön. Passar inte arbetsgivaren, ja då finns det tusen till på kö.
Detta har mynnat ut i att avdelningar fått stänga, på grund av sjuksköterskebrist.  Gott så. Vill inte arbetsgivarna erbjuda bättre, så förtjänar de heller inte bättre. Vi är på frammarsch!

Men. Det  görs fortfarande befängda försök att återgå till det som en gång var. En tid då varje sköterska vackert skulle stå med hättan i hand, niga och tacka för att denne fick arbeta på det fina sjukhuset. Betalt? Ja tack, men inte om det var till besvär. Jobbet var ju ändå ens kall i livet. En guldålder för arbetsgivaren således. En armé av vitklädda slavar, som aldrig ställde krav eller kostade  särskilt mycket.

Gulliga SöS ska nämligen locka syrror genom stick-graffiti.  Lön? Jo visst. 24 000, för det tycker arbetsgivaren SöS är ”rimligt”. Det, och så lite putti-nutt ska locka syrror. Suckar,  säger jag. Man kan såklart se detta på två sätt. Man kan applådera nytänkandet, se det hela som en frisk fläkt. Eller…

Eller så kan man se det som ett hån mot alla sjuksköterskor. Ett sätt att spotta på allt vi kämpat (och kämpar) för. Vi ska således nöja oss med en kul kampanj och 24 000? För att ni anser det ”rimligt”?!
Nej du, Christine Engius, du kan behålla  dina virkade rullstolar. Jag förstår att du gärna vill gå fyrtio år tillbaka i tiden, och få tillbaka din billiga, lydiga arbetskraft.
Men det skeppet har för mig, och alla mina kollegor, kommit och gått för längesedan.

Börja du med att se över löner, arbetsmiljö och  belastning. Ordna det, så kan jag lova dig att du vare sig kommer behöva virkade droppstänger eller rullstolar.
Du förstår, Christine.
Vi är inte så svåra, vi syrror. Vi vill bara ha en acceptabel arbetsmiljö och rimligt betalt.
Är det för mycket begärt?

image

Bild från DN.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s