Lägg ner den där jävla telefonen (för helvete!)

Jag har tidigare skrivit en del kring det här med telefoner och barn. Det här skrev jag för ett och ett halvt år sedan, och folk blev som tokiga. Min åsikt har förresten inte ändrats. Är du med dina barn, ska du vara med dem. Vill du hellre klicka på telefonen, kolla Candy Crush, Farmville eller annan skit, då kan du lika gärna strunta helt i ungarna. Så slipper de hela tiden försöka få din uppmärksamhet, när du sitter som en zombie med telefonen framför ögonen. Så, nu var det klarlagt.

Men, jag måste åter få reflektera över det här med smartphones. För det är ju inte bara barnen som drabbas. För herregud vad vi använder eländet i tid och otid. För inte allt för länge sedan så fikade och pratade man, när man bestämt att träffas för att fika och prata. Nu för tiden dricker man kaffe, hummar lite åt den som sitter mitt emot, i två timmar. Sedan säger man hej då. Under den tiden har man instagrammat tre bilder, på kaffekopp 1 och 2, samt på en kanelbulle. Man har slagit rekord i något bubbelspel på nätet, samt skrivit tre kommentarer på Aftonbladetartiklar om söta hundar och höjd bensinskatt. Vad personen mitt emot sa, den som man från början faktiskt kommit till cafét för att träffa? Ingen aning, ni pratade faktiskt inte så mycket. Men du gillade hens instagrambild på sin kaffe latte på Facebook!

Har vi verkligen blivit så hjärntvättade, att vi likt små barn måste ha feedback hela tiden? Kan vi inte ”bara vara” i mer än två minuter, innan vi måste ha tillfredsställelse i form av like:s och roliga me-me:s? Förstår ni vad det här gör med våra hjärnor? Att vi, likt alla olika missbrukare, skapar ett dopaminpåslag som ständigt måste tillfredsställas? Blir du arg nu? Tycker att jag är en idiot? Låt gå för det. Men, känner du igen dig i följande exempel kanske du för en minut kan reflektera över att jag kanske har en poäng?

* Du blir rastlös när inget hänt på instagram/facebook/whatsapp/snapchat på mer än tio minuter?

*Du får panik när du gått hemifrån utan telefonen, fast du inte väntar ett livsnödvändigt telefonsamtal?

*Du kan inte sitta ned i mer än tre-fyra minuter innan du måste kolla av telefonen, oavsett vem du sitter där med. Det skulle kunna vara Gud fader själv, du måste ändå slita upp mobilen. I det här fallet säkert för att skriva typ ”Är med Gud på Harrys. Har beställt en Long Island Ice Tea. haha! #YOLO!”

Och sedan, istället för att fråga Gud lite berättigade frågor, så som varför han är tre saker samtidigt (varav en sak sin egen son…), så måste du hela tiden kolla av om någon gillat eller kommenterat det du skrev. Det är liksom det intressanta, inte stunden du är i nu. Och det är just det jag tycker vi bör ändra på!

Visst, telefonen är bra till mycket. Som att knappra på när man väntar på någon som är försenad. Som att låtsas prata i när någon jobbig jävel dyker upp (som Gud t ex. Han har varit asjobbig sedan ni var på Harrys sist!). Men i övrigt – borde vi inte alla tänka över hur mycket vi använder mobilen? Och var, och hur ofta vi sliter upp den? Bara sådär på slentrian? Behöver vi verkligen kolla allt, hela tiden? Kanske skulle vi må bättre, och vara mindre stressade, om vi lät eländet ligga ibland?

Ska vi testa?

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s