Vart är vi på väg? Ska det vara såhär?

$T2eC16VHJGkE9no8h,J6BRGRSMBpew--60_12

Släng en blick på bilden ovan. Fnys inte åt att den är larvig, utan rannsaka dig själv för ett ögonblick. Finns det inte lite sanning i citatet? När köpte du egentligen något senast, som du inte alls behövde utan bara för att ha det? Eller för att kunna visa för den där grannen du inte gillar?

Kanske är det så att jag håller på att bli gammal. Eller så transformeras jag långsamt till en hippie. Oavsett vad orsaken är, så har jag börjat reflektera över det samhälle vi lever i. Långsamt har det också uppenbarat sig för mig hur sjukt snedvridet det är. Och innan du frustrerat trycker på krysset där uppe i hörnet, ilsket frustande om vilken skenhelig idiot jag är, gör mig tjänsten att hänga med en liten stund till, ok? Tack!

För det första: när jag hämtar min dotter från förskoleklassen, där hon är ca 4 timmar varje dag, så reflekterar jag över hur länge många av de andra barnen är där. Avlämningstider och hämtning sitter på ett schema vid dörren, nämligen. Här har vi alltså sjuåringar som lämnas 0630, för att hämtas 1715.

En effektiv tid på nätta 10 timmar och 45 minuter. Är det rimligt?! Är det sedan underligt att ungarna du hämtar är övertrötta som en PTSD-skadad soldat, och bara ställer till med ofog? Hur många gånger har jag inte hört föräldrar sucka över att ungarna är så jobbiga – jamen varför tror du att det är så? De slits upp i svinottan, lämnas knappt vakna på förskolan, för att sedan spendera nästan hela sin vakna tid där? Hur skulle du må av det?

NEJ! Tryck inte på krysset! Jag är inte dömande eller skenhelig, jag vill få dig att reflektera! Och vi börjar nu närma oss poängen! När jag ställer frågan varför ungarna ska vara så länge på förskolan får jag ofta svaret: ”Jag måste ju jobba!”. Såklart måste du det! Pengar till mat och husrum måste ju införskaffas på något sätt. Men, måste pengar läggas på hög? Måste man jobba heltid?

Tänk efter! En del stackare måste jobba heltid, och får ändå vända på slantarna för att få det att gå ihop. Den här texten riktar sig inte till er. Kämpa på, ni är fantastiska. Men ni övriga då? Som har flera hundratusen på banken, men ändå fortsätter arbeta heltid och mer därtill? För vems skull gör du det? Här brukar jag få höra: ”Jamen! Huset kostar ju! Och vi måste åka på semester! Och bilarna! Och jag har precis köpt ett torp med!”

Stopp! Vi har nu nått pudelns kärna! Vad är det som har hänt? Varför måste vi hela tiden ha mer? Större och dyrare saker och hus? Nya bilar vartannat år? Tror du, handen på hjärtat, att dina barn blir gladare av att bo i ett hus med sjöutsikt? Med 8 rum istället för 4? Nej, givetvis inte. Men du har på något vis börjat att tro det. Samma sak gäller semestrar. Måste man åka jorden runt, för att det ska räknas som semester? Är inte det viktigaste att man får vara tillsammans? Eller är det viktigaste att man kan säga vart man varit? Thailand. Usa. Klingar det bättre än Skara Sommarland, när du pratar med dem på jobbet?

Åter, jag försöker inte mässa om vad som är rätt. Men jag tycker vi är inne på helt fel väg. Vi träffar aldrig dem vi lever med. Vi jobbar mer och mer, för att ha råd med allt som vi skaffar oss. Pressar oss till bristningsgränsen för att få en klapp på axeln av arbetskamrater och chefer, när den där klappen på axeln borde komma från dem där hemma. Tänk efter, varför skiljer sig folk till höger och vänster? Jo, därför att de inte hinner med varandra. Folk stressar så, jobbar som dårar, och bygger på sin yttre fasad så till den milda grad att man helt glömmer varandra. Man glömmer det enda som egentligen är viktigt, nämligen de mjuka värdena. Att spendera tid med varandra. Att lära känna varandra. Att ge varandra kärlek, trygghet och säkerhet.

Men inget av det där är värt något, i dagens samhälle. Vi försummar våra barn, vi försummar våra partners och vi försummar oss själva. Vi jobbar oss till utmatningens gräns, blir utbrända och skiljer oss. Barnen blir otrygga och utåtagerande, för att ingen har tid med dem. Är det såhär vi vill ha det? Är det inte dags att vi börjar jobba på mjuka värden istället? Är inte det det viktigaste vi har?

Gå ned i tid. Köp ett billigare hus, så behöver du inte jobba ihjäl dig. Skit i om grannen köper en ny bil och storbildsteve. Så länge din bil rullar, och du har en tjock-tv att titta på, så är väl det behovet egentligen tillfredsställt, eller hur?

Men, om du fortfarande tycker att jag är skenhelig idiot-hippie, ber jag dig att avslutningsvis läsa det här citatet av Dalai Lama. Han är smart han.

Tack för din tid!

Dalai-Lama

Lever du som du vill leva? Eller jagar du den bild av ett lyckat liv som samhället sagt åt dig är ett lyckat liv?

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s