Lever du och jag i samma verklighet, Hans?

Ibland uppstår tillfällen när man vill slå sig för pannan. Särskilt i situationer av förändring, när något bra håller på att ske, men så dyker någon upp och vill sätta stopp för förändringen. Högerpolitiker som blev galna när kvinnor skulle få allmän rösträtt 1921 är ett exempel. Hans Karlsson, chef för avdelningen för vård och omsorg på Sveriges kommuner och landsting, är ett annat. 

Hans basunerar idag stolt ut på Svt opinion att läget minsann inte är så farligt. Det finns egentligen inga farligheter alls i vården, enligt Hans. Patientrisken höjs inte alls på grund av sommarens minskade bemanning och stängda vårdplatser, enligt Karlssons rapport. Ändå är han nog lite orolig, för han slänger in en brasklapp mitt i alltihop. ”Risken finns kanske ändå, på lång sikt”. Ja tjena. 

Sådana här artiklar gör mig så förbannad. Chefer och politiker gör allt för att få ryggen fri, slå ifrån sig ansvaret. När vi äntligen börjar komma någon vart, då ska surputtar som Hans Karlsson berätta för allmänheten att allt är bra. Det är lugnt! Vi kan fortsätta så här! Sköterskor kan arbeta ihjäl sig, vi kan skicka hem patienter för tidigt på grund av vårdplatsbrist eller helt neka dem vård. Det är lugnt, det är inte så farligt!

Det här är ju pudelns kärna, det vi på golvet hela tiden får skalla huvudet blodigt mot. Vi skriker ”det går inte mer! Vi orkar inte! Det är ohållbart!”, tills vi blir hesa. Långsamt får vi lite uppmärksamhet av media, en debatt kommer igång. Och vad händer? Direkt dyker någon ansvarig upp och basunerar pompöst ut: ”Såja såja! Oroa er inte! Patientsäkerheten är intakt!”

Jag önskar ingen sjukdom, Hans. Men, det är nästan så jag önskar du blev lite sjuk. På så vis kunde du få uppleva en överfull akutmottagning, där patienterna får vänta i timmar på behandling. Där patienter vårdas i dygn, för att sjukhuset är överfullt. 

Jag önskar att du till slut fick komma till en överfull avdelning, där underbemmand personal fick ta extrapass efter extrapass, för att ingen personal fanns att tillgå. Där du fick vänta i timmar på att få hjälp, trots att du sagt att ”patientsäkerheten är intakt”. När du väl skrevs hem, med uppföljning via vårdcentral skulle du få uppleva hur svårt det är att få tid där. Hur snabbt dagens tider försvinner, trots att du behöver hjälp. Att du skulle få höra den uppgivna rösten i andra sidan luren säga ”jag är ledsen, vi har inga tider idag”. 

Efter allt det, Hans, skulle jag vilja se dig skriva en till artikel till Svt Opinion. Jag tvivlar på att du i den skulle beskriva patientsäkerheten som god. För det är den inte. Oavsett vad du säger. 

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s