Vad är det mer er?!

Fyra bränder i asylboende på en vecka. FYRA! Vad är det egentligen som händer? Vad är det för fega, hemska människor som ger sig på dem som har det allra värst? Inte nog med att dessa människor flytt från saker ingen av oss ens kan sätta oss in i, nej, när de kommer till den plats som ska erbjuda trygghet – då finns där bara nytt kaos. 
Jag förstår inte riktigt de argument jag ser ( och hör) dagligen. ”Vi har inte råd”. ”Var ska de bo?!”. ”De har ju mobiltelefoner, då kan man inte vara flykting”. Om det faktum att detta är den värsta flyktingkatastrofen sedan andra världskriget flugit över huvudet på folk, så kan jag upplysa om det nu. 60 miljoner människor är på flykt världen över. Hälften, HÄLFTEN är barn! Och då sitter några inskränkta människor här uppe, i ett av världens säkraste länder, och gnäller? Hur småsint får man vara?! Det klart att denna mängd flyktingar påverkar vårt samhälle något, men, vad ska vi göra istället tycker ni?
Ska vi göra som Ungern? Bygga ett staket och ställa beväpnade vakter framför? Eller, ska vi luta oss på skitargumentet ”vi måste hjälpa dem på plats!”. Ja, det måste vi. Men vad gör vi under tiden? Var ska alla dessa stackars människor vara under tiden, tänker ni? Någon annanstans? Bara de inte kommer hit? Ja tjena. 
Vänd på tanken – om det var DU och DITT barn, eller DIN familj som tvingades fly. Hade du då inte velat komma till en säker plats? Någonstans där du slapp vara rädd för att bli skjuten, gasad eller bombad i småbitar? Eller, skulle du som du argumenterar för nu, stanna på plats och lugnt luta dig tillbaka på tanken att ”Snart kommer världssamfundet och hjälper oss här. På plats. Hoppas bara inte mina barn blir skjutna innan dess”. Klart du inte skulle. Du skulle, precis som flyktingarna gjort nu, fly hals över huvud. Troligen skulle du även ta med din telefon (Ja. Det är en hisnande tanke, men krig kan faktiskt inträffa i länder som har iPhones och bilar. Sug på den tanken en stund), för att kunna kommunicera med övrig familj och vänner. Ni som ändå tycker att ”hjälp på plats” är det enda bra alternativet bör kanske googla ”Rwanda”, och se vad som hände innan FN äntligen gjorde något. 
Ja. Alla dessa människor kommer att ”belasta” vårt samhälle ett tag. Det är ju bara så. Men, är det inte det helt naturliga att göra? Att hjälpa varandra? Att visa medmänsklighet? Vad skulle du själv vilja möta? En varm säng och lite käk, eller ett taggtrådsstängsel och ett gevär? Skulle du då ha förståelse för att det land du vill in i först måste ”tänka på sina egna?” Vänd, återigen, på allt. om tjugo år. När dina eventuella barn frågar vad ni gjorde för att hjälpa dessa miljoner av människor. Vill du då rakryggat kunna svara ”Vi gjorde allt vi kunde. Vi ställde upp!”, eller behöva titta ned i marken, och inte riktigt kunna svara?
Jag har det gärna något sämre ett tag, för att kunna hjälpa till. För det är det enda rätta vi kan göra. Det är det ENDA MÄNSKLIGA vi kan göra!

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s