Vården blir alltmer ett lotteri

  
Det första man kan göra är bara att beklaga det som hänt. Att en människa ryckts bort alldeles för tidigt, vilket orsakat dennes nära och kära oförståelig smärta, det är ta mig tusan värdelöst. Förkastligt! I den bästa av världar, med den bästa sjukvården, ska risken för sådant här vara minimal. Mikroskopisk, rent utsagt. Det sorgliga är att svensk sjukvård inte tillhör den bästa av världar. Långt därifrån, faktiskt. 

Det larmas om överfulla sjukhus, slutkörd personal och bristande resurser. Dag efter dag. Vecka ut och vecka in. År efter år. Vad görs? Politiker tillsätter utredningar som mynnar ut i…ingenting. Ingenting alls. Kvar finns bara vi som dagligen sliter ut oss till bristningsgränsen och patienter och dess anhöriga som hamnar i kläm, och ibland får betala det yttersta priset. Skamligt? Ja, det är bara förnamnet. 

  
Den avlidnes bror är den som uttrycker sin frustration ovan. Och han tyvärr både fel och väldigt fel. Fel i att doktorn inte lyssnade, för jag kan lova att alla inom vården gör sitt yttersta, varje dag. Om vi inte brann för det vi gjorde, skulle vi inte komma tillbaka. Väldigt fel i att han känner att vården inte är ett lotteri. Tyvärr stämmer inte detta längre. Det är ett lotteri. Det är den krassa sanningen. 

Lotteri är det för patienten om det ska finnas en säng på sjukhuset, på rätt avdelning. 

Ett lotteri är det för patienten om personalen denne möter har jobbat övertid sju dagar i sträck, eller inte. Självklart påverkar det här omdömet hos personalen som ska bedöma den patient de möter. Men, och det här är viktigt, det är INTE personalens fel att den är så trött att den inte kan tänka klart. Det är inte personalens fel att färre ska vårda fler, med mindre resurser. 

Ponera att du arbetade med att köra buss, och din arbetsgivare tog bort bromspedalen . Visst, du kanske skulle kunna klara dig ifrån olyckor ett tag, men för eller senare skulle det smälla. Detsamma är det med vår sjukvård. Den kan inte föutsättningslöst och konsekvent överbelastas, utan att man ska tro att det inte får följder. Ovan tragiska händelse är (förmodligen) en produkt av den nedmonterade sjukvård som är vår verklighet. 

Det är inte personalens fel. Vi gör så gott vi kan med det vi kan. Men, vården blir alltmer ett lotteri.

Det är den enkla sanningen. 

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s