Barn och Instagram

Skickar direkt ut en blänkare om att det här inlägget kan anses ”gubbigt” eller ”jävla-sur-gubbe”-igt. Raljerande om att det var bättre förr kommer med all säkerhet förekomma. Bara så ni vet. 

När jag var liten (japp, där kom den ja), låt säga åtta-tio år, lekte jag med kompisar. Jag sparkade lite boll med dålig framgång, jag lekte ”burken” och jag vill minnas att jag härjade med Turtles och Batman figurer. Ibland spelade jag också Super Mario, vilket jag till skillnad från bollek, var ganska bra på. Sett från ett nittiotalsperspektiv var jag nog en rätt vanlig unge. Så när som på att jag hade hockeyfrilla då, men det är en annan historia. 

Men idag. Vad i hela helsefyr gör våra åtta-tio åringar idag? Jag hänger en del på Instagram. Dels för att det är kul att se vad folk äter till middag (kan du zooma in kycklingfilén lite tack?) men också därför att det ingår lite i mitt sidoyrke. Att synas och profilera sig lite. Det är för övrigt lite lättare nu när jag inte har hockeyfrilla. Men då jag hänger på Instagram ser jag ibland saker som får det att vändas lite i magtrakten på mig. Små barn som uppenbarligen har anammat det här med Instagram alldeles för bra. 

Barn gör ju inte som man säger, utan som man gör, heter det. Och där…där är inte Instagram någon bra förebild. För varje selfie jag ser en åttaåring slänga upp på nätet, uppenbarligen inspirerad av någon fräsig Instagram-profil, dör jag lite inombords. För varje konversation under dessa bilder, där små barn försöker härma tugget som vi vuxna slänger oss med, tappar jag allt mer tron på mänskligheten. ”Så jävla snyggt brooor!” Och ”du är så fiiiin bff!”…VA FAN! Det här är små barn, de ska oroa sig över skrapsår på knäna och hur mycket godis veckopengen ska räcka till. De ska banne mig inte försöka få till en bra selfie…ska de ens veta vad det är?!

Och nej. Jag beskyller inga föräldrar. Men något känns så jävla snett, när jag ser det här. När jag ser små barn, som är just små en så otroligt kort stund, försöka bli vuxna på nätet. Barndom ska vara vänner,lek och bus. Inte selfies, putande läppar och ”bäääästaaaa brooor!”

Ta ifrån ungen telefonen och ge dom en fotboll istället. Eller ett hopprep. Eller vad tusan som helst. Låt barnen vara barn, så länge det bara går. För sen måste dom vara vuxna jämt. Och det är minsann ingen picnic. 

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Barn och Instagram

  1. Allt Utom Lagom skriver:

    Instämmer med inlägget. Brukar köra burken med mina ungar i skogsdungen över huset. Man kan omöjligt köra för mycket burken, det och röda vita rosen. Tur man har barnasinnet kvar.
    Glad påsk brooooor 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s