Gubbslem och rätten att få göra som man vill. 

  

Det här är en skärmdump från Camilla Läckbergs Instagram. Jag kikar då och då in på hennes profil där, eftersom jag finner henne vara en driven kvinna med en imponerande arbetsmoral. Dessutom är hon, tvärtemot normen, tillsammans med en yngre man, precis som min fru är gift med mig, som också är yngre. Därför har vi en del gemensamt. Camilla delar ofta rätt alldagliga bilder, vilket också är intressant. Det är inte bara glamour och fest, utan även morgonrock och gråa vardagar. Precis som för oss vanliga dödliga, med andra ord. 

Det här verkar dock sticka lite i David Hellenius ögon. David, som jag sedan tidigare tyckt verkar vara en rätt sympatisk kille, dundrar plötsligt in från ingenstans och kritiserar hur Camilla använder sin Instagram. Jisses Amalia och nu blommar asfalten. Jag ska direkt poängtera att jag föga bryr mig om kändisar som råkar i luven på varandra. Kanske är det här en storm i ett vattenglas, uppblåst av media. Kanske är det så att David vill få maximerad publicitet för sin nya tv-serie. Så kan det för all del vara. Men, något i det här får mig ändå att känna en bitter eftersmak i munnen. 

Kanske känner jag så för att män i Davids ålder (läs:surgubbar) verkar ha oerhört svårt för framgångsrika kvinnor. När det går bra för en kvinna, då måste man som surgubbe på något vis hävda sig. Starka kvinnor ska inte få ta plats! Ungefär som David nu gör. Men, allra mest stör jag mig nog på att en person tar sig friheten att diktera villkoren för hur någon annan ska använda sitt sociala flöde. Vad i hela friden är det frågan om? 

Visst. Om Camilla tvingat David att följa hennes flöde. Om hon konstant taggat honom i varje foto hon lagt upp, ringt och sms:at honom om att: ”Nu du David! Nu har jag lagt upp en ny bild! In och titta! In och like:a!”, då hade jag kunnat förstå hans nu orimliga kritik. Men nu är ju så inte fallet. Och samma sak gäller för alla andra som stör sig på bilder och uppdateringar i sociala flöden…vad är bekymret? Det är väl bara att avfölja? Eller? 

Det är ju det som på ett sådant fantastiskt sätt skiljer exempelvis Instagram från den där pratglada gubben i kvarteret. Du kan inte avfölja honom i verkligheten. Du måste artigt lyssna på hand prat om Stryktippset och varför katter ska hållas inomhus. Men, hade han haft Facebook hade du kunnat tok-blockera honom. Och på så vis sluppit störa ihjäl dig på hans ständiga uppdateringar. 

Så. Ett litet råd till alla surgubbar där ute, som stör er så mycket att ni nästan får en stroke varje gång någon (särskilt då en framgångsrik kvinna) uppdaterar sitt sociala flöde…räkna till tio. Tryck på avfölj/blockera och gå sen ut och prata med den där gubben i kvarteret. Han blir nog, till skillnad från oss andra, i alla fall glad att se dig. 

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Gubbslem och rätten att få göra som man vill. 

  1. Jag kan störa mig på att David syns överallt och verkar både dryg och självgod, men jag förmodar att han är heltidsanställd på 4:an och måste jobba för pengarna, ungefär som Jihde gjorde en gång i tiden, eller Gina på SVT. Sånt stör jag mig på. 🙂

    Kanske har han i sitt avtal att han får bonus per spaltmeter som skrivs om honom, ungefär som poliserna som samlar på häktningar, fast utan bonus då. 😉

    …sedan kanske han är gubbslem också… vad vet jag… men tycker inte att det bevisas av att han hoppar på Camilla. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s