Jag kan inte längre vårda mina patienter på ett säkert sätt. 

Vet ni vad? Nu är jag så trött på det här. Så oändligt, evinnerligt trött. Trött på att tvingas se mina patienter lida. Less på att behöva förklara för deras stackars anhöriga varför doktorn dröjer, varför vårdplatsen dröjer eller varför det inte ens finns en vårdplats.

Trött är jag också på att se hur mina härliga, underbara kollegor långsamt ger upp. Hur den där gnistan i ögat så sakteliga falnar. Hur optimism byts mot cynism och bitterhet. Jag är så trött på att se människor som är som gjorda för arbetet på ett sjukhus lämna samma arbete varje dag, med huvudet sänkt, med en extrem känsla av otillräcklighet. Som om det vore deras fel att vården helt havererat. 

År av erfarenhet försvinner, bara för att alla ansvariga leker struts och stoppar huvudet i sanden. Det gör mig så arg, så frustrerad. Att ansvariga likt robotar står i tv-sändningar och mässar om att ”patientsäkerheten inte är hotad”, det gör mig inte längre upprörd. Jag blir bara…tom. Trött. Kan inte för mitt liv förstå hur det kan se ut som det gör inom alla våra vårdinrättningar, samtidigt som inget görs. Att vi som arbetar på sjukhus, vårdcentraler, i ambulanser och på kliniker behandlas som boskap brukade göra mig så infernaliskt upprörd. Nu blir jag ingenting längre. För ingen lyssnar. Ingen gör något. Allt tillåts rasa, med poltikernas goda minne, medan patienter dör. 

Samtidigt dör nog alla vi som arbetar på det sjunkande skeppet lite grann varje dag inombords. Vi som uppgivet får se på när patienter får vänta i timtal på sängplatser. Vi som frustrerat skriker om att resurserna inte räcker till, vi hörsammas inte. Får bara höra samma mantra, om och om igen:

”Patientsäkerheten är inte hotad”

”Patientsäkerheten är inte hotad”

Nej. Patientsäkerheten är inte hotad. För det finns inte längre någon patientsäkerhet att tala om. Vi som arbetar inom vården vårdar knappt längre. Vi släcker bara bränder. Dagligen. Samtidigt som vi uppgivet får se på hur ytterligare en dags patienter och anhöriga hamnar i kläm. 

Det. Det gör mig trött. 

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Jag kan inte längre vårda mina patienter på ett säkert sätt. 

  1. Lisa skriver:

    Bra ändå att du vågar säga och stå för det som så många går tysta och tänker.
    More power to U.
    Jabb jabb ( höjden av vänlighet och respekt när det kommer från mig)

  2. Sara skriver:

    Känner igen det du beskriver. Direktiv uppifrån att produktionen måste ökas, operationsköer och vårdtider kortas. Bättre, effektivare vård. Patientsäker vård tar ju tid, och kräver engagemang från vårdpersonal. När ska de fråga och lyssna på oss på golvet som vet vad som behövs? Kämpa på, Du behövs! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s