Om ni bara visste…

Jag vet egentligen inte om det finns så mycket mer att säga. I flera år har jag både här och i andra medier försökt signalera om den rädsla jag och mina kollegor känner för den vård vi så förtvivlat försöker få att fungera. Blivit arg över resurser som inte finns, och dessutom blir mindre för varje år som går. Skakat på huvudet åt tandlösa åtgärder som inte på något sätt förbättrar miljön för oss eller våra patienter. Gapat av förvåning är jag gång på gång hört ansvariga slå ifrån sig och hävda att allt är ”lite belastat men helt okej”. Så. Vad finns det egentligen mer att säga?

Ibland önskar jag att det fanns en kamera som filmade allt vi gör. En kamera som filmade ambulansen, som får åka och hämta 90-talister med ont i halsen, medan någon med bröstsmärta får vänta. En kamera som bandade hur vårdcentralen på några minuter bokat slut på alla sina tider för dagen, och sen får hänvisa alla andra som ringer att vänta eller åka till akuten. Att det filmades hur sjuk och undersköterskor jobbar dubbla pass på vårdavdelningar och pressas till bristningsgränsen varje dag. Om ni, allmänheten, bara visste…

Om ni visste hur sjukhuset dagligen proppas fullt med patienter. Att patienter som för fem år sedan varit solklara inläggningsfall idag skickad hem, med rådet att söka åter imorgon. Kanske finns då en säng till dig. Om ni bara visste hur det känns att skicka hem en äldre människa, som betalat skatt i hela sitt liv, med ångesten lysande i ögonen över rädslan att behöva vara hemma själv, med sin bräckliga hälsa. Bara för att det inte finns några platser. Var finns humanismen i det? 

Om ni bara visste hur högprioriterade patienter får vänta på akutmottagningar runt om i landet, därför att resurserna inte räcker till, och Akuterna bågnar under söktrycket. Om vi alla fick veta, svart på vitt, hur många som faktiskt far illa av att det ser ut som det gör i vård-Sverige 2016…skulle de ansvariga då ens kunna se någon i ögonen? 

Om ni bara visste hur pressad hela vårdapparaten är, hur många det är som funderar på att säga upp sig och hur nära alltsammans är en fullständig kollaps. Om ni bara visste det, då skulle ni kanske gå man ur huse och kräva att huvuden skulle rulla?

Men så. När jag tänker så, då stannar jag upp. Nej. Det är nog lika bra att ni inte vet hur det ser ut. På riktigt. För sanningen är ibland hemsk att se. Och då är det kanske lika bra att få vara ovetande. För att ni ska slippa dela de farhågor vi inom vården brottas med varje dag, varje timme och minut. Därför är det nog lika bra att ni inte vet. 

Tror jag. 

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Om ni bara visste…

  1. Jonas Karlsson skriver:

    Läsare sedan länge (hittade hit tack vara det berömda mobil-inlägget), men aldrig kommenterat trots att jag uppskattar det du skriver. Även om det skrämmer mig. En nyhet flöt förbi i mitt flöde, som passar som vatten på kuvertet till dina inlägg: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article23154884.ab

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s