Du som tror du är viktigast på vägen 

Jul innebär rätt uteslutande längre bilresor till släkt samt nära och kära. Så även för mig. Jag har med åren blivit en allt mer försiktig bilförare. Dels på grund av mitt arbete som sjuksköterska på en akutmottagning, jag har sett vad som kan hända i trafiken, men också därför att jag blivit äldre sen jag tog mitt körkort. Jag har mognat och förstått att det går ungefär lika fort att komma fram om jag kör konstant i 90 km/h, som om jag skulle pendla mellan 125-75 på landsväg. 

Alla kan inte ha insikten i de skador och hemskheter som kan uppstå vid olyckor i trafiken. De flesta slipper se hur skadad en människa kan bli. Men, det som förundrar mig är att människor inte verkar mogna något med åldern. Ibland verkar det snarare vara tvärtom. För sämst på att framföra en bil på landsväg är nog baske mig män mellan 30-60 år. Jag vet inte riktigt vad det här beror på, men på något vis är det som om de har något att bevisa. Ligger någon framför dem, ja då måste man köra om. Det spelar liksom ingen roll om det är skymf sikt, snömodd och mörkt ute. Om ska man. 

Den här texten är till just dig. Du som anser dig vara viktigare än alla andra i trafiken. Jag skulle hemskt gärna vilja prata med dig, för att om möjligt förstå vad som försiggår i ditt huvud. Varför du ligger så nära bakom min bil att jag knappt ser din motorhuv? Varför du känner att du måste köra om mig och en bil till, bara för att fastna bakom en långtradare där framme? Helst av allt skulle jag vilja få möjligheten att ta med dig till jobbet. Låta dig stå bredvid när jag och mina kollegor tar hand om en familj där en förälder dött i en trafikolycka, bara för att sådana som du anser sig vara viktigast på vägen. Skulle det måhända ändra sättet du kör på?

Du får tro att du är världens bästa bilförare hur mycket du vill. Köra som en dåre och fort. Men, då ska du banne mig göra det på en tom övningsbana. Alla andra vägar delar du med andra. Och även om du klarar dig, hur tänker du om alla andra? Är de inte viktiga? Inte sällan ser jag dessutom att du har barn i baksätet. Få saker kan få mig att bli så förbannad som människor som kör som vettvillingar med barn i bilen. Hur tänker du kring deras liv? 

Det är bättre att komma fram sent, än att inte komma fram alls. Det må låta klyschigt, men är det inte en väldigt enkel sanning också? Och för dig som saknar empati för andra, så kan vi ta det strikt matematiskt. Ponera att du färdas på en 90 väg. Du tycker att du kan köra mycket fortare än så, trots mycket trafik och tjurigt väglag. Således ligger du i baken på alla bilar och kör ryckvis 110 km/timmen istället. För varje mil du gör så tjänar du ungefär en minut. En. Minut. Du kan alltså under de bästa omständigheter spara 20-25 minuter på en lite längre resa. Men. Hur mycket riskerar du på vägen? Ditt liv? Andras? Är du så viktig att du måste ha dom där tjugo minuterna? Är andras säkerhet underställd din tidsvinst?

Så. Om du läser det här, du jäktade människa. Sakta ned. Håll avstånd. Anpassa fart efter väglag. Det är egentligen inte så svårt, eller hur? Det finns ingen prestige i hur du framför din bil. Ingen tycker du är mindre värd därför att du håller hastighetsbegränsningen. Och om det ändå bubblar i bröstet. Du bara vill köra om till varje pris, släng då en blick i backspegeln på dina ungar. Är det värt det? Och har du inga egna ungar, föreställ dig då att det kanske finns det i bilen framför. Vill du utsätta dem för fara, för att tjäna tjugo minuter? 

Nej. Tänkte väl det. 

Kör försiktigt! 

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s